Viewing all articles in Historieförfalskning

Balfour Declaration 100 år av palestinsk folkmord och israelisk rasism, inget att fira m a o

Thursday, 09 November 2017 17:33

källa: http://www.kawther.info/wpr/2009/01/02/eu-must-stop-the-israeli-genocide-against-palestine

jinge.se finns detta viktiga inslag om Balfourdeklarationen av Gunnar Olofsson:

".....  Den olyckliga delningsplanen 1947 – beslutat av ett FN helt kontrollerat av västmakterna – gav den judiska minoriteten 56% (!) av landytan mot 42% till palestinierna. Jerusalem skulle behållas som internationellt övervakat neutralt område.
I samband med delningen genomförde väl förberedda judiska terrorgrupper en omfattande etnisk rensning av delar av den planerade palestinska staten, över 530 samhällen tömdes, invånarna dödades eller sattes att till fots, utan några tillhörigheter, ta sig till Jordanien och Libanon. Omkring 750.000 människor fördrevs på detta sätt och förvandlades till flyktingar, och när Israels landsfader David Ben-Gurion i maj 1948 utropade staten Israel kontrollerade man 78% av Palestina.
Hundra år efter Balfourdeklarationen lever spöket fortfarande. Judar i hela världen har rätt att flytta till och bosätta sig i Israel – medan de fördrivna palestinierna inte tillåts återvända.
För att få mer judiskt livsrum beslagtar Israel allt mer av de återstående 22% palestinskt land, och flyttar över delar av sin egen befolkning dit. I nuläget kontrollerar minst 650.000 bosättare, med stöd av mer än 500 militärposteringar, över 60% av det som skall vara den av FN beslutade, och 135 stater erkända, palestinska
staten.
Palestina 8karta2
Det dagliga förtrycket, markstölderna, husrivningarna, förstörelsen av olivlundar och egendom, de nattliga arresteringarna, militärrättegångarna och dödsskjutningarna fortsätter i oförminskad takt. Balfours vålnad svävar ännu över det koloniala projektet som, om det inte stoppas, obönhörligt går mot en slutlig katastrof för palestinierna – och möjligen också israelerna. Och världen, det internationella samfundet, FN, EU och Sveriges regering ser på – och tiger."

Annat till Palestiniernas försvar på WTV:

Israels hemska förtryck mot Palestina sedan 1948, kort historisk sammanfattning;

Israelisk rabbin: Israel har rätten att totalt förstöra Gaza;

Israel dömd av internationell domstol för folkmord på palestinierna;

Israel skall vara glad om de får behålla sina gränser från 1967;

 

 

Der deutsche Staat ermordete RAFs Baader, Ensslin und Raspe vor 40 Jahren in Stammheim

Tuesday, 17 October 2017 23:23

Ich habe mir die Mühe gemacht, diesen Artikel auch auf Deutsch zu verfassen, weil ich empört darüber bin, wie schamlos deutsche Politiker, Sicherheitsbeamte und Journalisten auch noch lange nach dem deutschen Herbst 1977 das deutsche Volk belügen, wie z.B. in dieser sechsteiligen ZDF Reihe vom Sommer 2015.

Vor genau 40 Jahren am Morgen des 18. Oktober 1977 wurden die Leichen der RAF-Gründer Andreas Baader (Pistole) , Gudrun Ensslin (erhängt mit Kabel) und Jan-Carl Raspe (Pistole) in ihren Isolierungszellen im Hochsicherheitstrakt vom Gefängsnis in Stuttgart Stammheim aufgefunden. Ingrid Möller wurde mit vier Messerstichen rund um ihr Herz schwerverletzt und bewusstlos ins Krankenhaus eingeliefert und überlebte.

Offiziell heisst es bis heute, alle vier hätten sich verabredet, kollektiven Selbstmord zu begehen, weil die erfolgreiche Befreiung der 86 Geiseln aus der Lufthansa-Maschine Landshut in Mogadischu durch die GSG-9 in derselben Nacht die Aussicht der RAF-Terroristen zunichte gemacht hätte, freigepresst zu werden.

Allein die Unterdrückung in der ZDF-Serie und anderen Filmen der zahlreichen Fakten, die für Mord sprechen, indizieren, dass kräftig gelogen wird.

Auch auf Wikipedia wird die Selbstmordthese propagiert. Bei wichtigen Fragen ist auf Wikipedia nie Verlass, dort präsentiert das verlogene Establishment seine "Fakten" und je grösser die Lüge, desto schwieriger die Korrektur des Wikipediatextes.

Auch das Google-Suchergebnis beweist, dass die vier RAF-Terroristen in der Todesnacht von Stammheim ermordet wurden, denn die wenigen Quellen, die Mord belegen, erscheinen kaum.

Verdächtig ist auch, dass die RAF-Publikationen von Stefan Aust stets in den Vordergrund gedrückt werden. Ich habe selber miterleben müssen, welch ein unverfrorener Lügner Stefan Aust ist. Ende der 1990iger-Jahre vertrat ich 938 Angehörige und Überlebende der Estoniakatastrophe, die am 28.09.1994 fast tausend Menschen auf der Ostsee in den Tod gerissen hatte. Darüber kam ich in Kontakt mit einer der Starjournalistinnen von Stefan Aust: Jutta Rabe.

Sie war die erste, die in mindestens 14 Dokumentationen bei Spiegel-TV die Alarmglocken schrillen lies, dass die Passagierfähre Estonia einem Sprengattentat zum Opfer gefallen war und nicht dem schlechten Wetter. Im August 2000 gelang es ihr mit Tauchern zwei Metallteile vom Bug der Estonia abzuschweissen, die von vier verschiedenen Spezialinstituten untersucht wurden, welche alle zu dem Ergebnis kamen, dass die Teile einer Sprengung ausgesetzt worden waren, was auch bestens zu den übrigen Aufklärungsergenbissen passte, die bereits zuvor gesammelt worden waren.

Anstatt diese Sensation mit ihren einwandfreien technischen Beweisen zu veröffentlichen, bestellte Stefan Aust ein neues Gutachten mit dem Argument, er wolle einen Bundesadler auf einer solchen Untersuchung haben. Er wählte die Bundesanstalt für Materialprüfung in Berlin, BAM, die mit derartigen Sprengstoffuntersuchungen bislang noch gar keine Erfahrung hatte im Gegensatz zu den beiden anderen deutschen und ausländischen Instituten.

Es sollte eine Bundesbehörde sein, weil dann politischer Druck einfacher auszuüben ist. Andere Institute waren auch bereits unter Beschuss genommen worden. Die BAM kam mit dem Märchen, die Verformungen in der Metallstruktur (Zwillingsbänder etc.) würden von der Rostschutzbestrahlung mit Metallkugeln herrühren und nicht von einer Sprengung. Die Meyer-Werft teilte jedoch mit, dass nur mit Sand und nicht Metallkugeln gearbeitet worden war, was Stefan Austs Lübengebäude schon aus diesem Grunde zusammenbrechen lies.

Aust veröffentlichte dann sein BAM-Gutachten und diffamierte Jutta Rabe als Verbreiterin von Desinformation über den Untergang der Estonia kombiniert mit deren Rausschmiss. Der Konkurrent Focus nahm Jutta gerne auf und so durfte ich auch dort hohe Redakteure vom Focus kennenlernen. Ich erzählte Ihnen von meinem Verdacht, dass Stefan Aust ein Mossad-Agent sei. Das konnten sie nicht bestätigen aber sie versichterten mir, zuverlässige Hinweise darauf zu haben, dass Stefan Aust für den KGB gearbeitet habe, zu der Zeit, als er die Kinder von Ulrike Meinhof zurück nach Deutschland holte.

Auch das BKA hat bei Estoniagate kräftig verdunkelt, ähnlich wie beim deutschen Herbst 1977.

Im Internet konnte ich hauptsächlich nur eine Quelle finden, die Argumente zusammenstellt, die gegen die Selbstmordsprachregelung in Stammheim spricht: Helge Lehmans Buch die Todesnacht von Stammheim.

Ich werde daraus und aus einigen anderen Quellen folgende Fakten zusammenstellen, die die staatlichen Morde belegen:

1. Der Polizist Peter Raisch vom Landeskriminalamt in Stuttgart war einer der ersten vor Ort in Stammheim am Morgen des 18.10.1977 und sagte: „Er habe in diesem Moment an vieles gedacht, nur nicht, dass es Selbstmord war.“

2. Ein von den Geheimdiensten in die Baader-Meinhof-Bande eingeschleuster Spitzel sagte vor Gericht aus, die Strafverteidiger hätten die Pistolen in ihren Akten ins streng bewachte Gefängsnis geschmuggelt. Das reichte zur Verurteilung von zwei der Anwälte zu längeren Haftstrafen, obwohl diese unschuldig waren.

Es war ein Leichtes zu bewiesn, dass die Sicherheitskontrollen in Stuttgart Stammheim derart effektiv waren, dass es völlig unmöglich war, ohne Wissen des Staates dort Waffen einzuschmuggeln. Die Anwälte wurden mit Metalldetektoren geröngt, sie mussten die meisten Kleider ablegen und sämtliche Akten und andere Gegenstände wurden genauestens kontrolliert.

Ausserdem mussten die RAF-Gefangenen ihre Kleidung wechseln bevor sie ihre Anwälte besuchten. Danach wieder Kleiderwechsel und extra individuelle Kontrolle durch die Wärter. Die spätere Untersuchungskommission kam zu dem Ergebnis, dass es keinesfalls klar stünde, wie die Pistolen in das Hochsicherheitsgefängnis eingeschleust worden waren.

"Before entering the visiting area, lawyers had to empty their pockets and give their jackets to an employee for verification; they were body searched physically and with a metal detector. Prisoners were strip searched and inspected and given a new set of clothes both when entering and when leaving visits with lawyers. Further, due to the Kontaktsperre, the lawyers had been unable to see their clients after September 6."

3. Genau wie beim Estonia-Massenmord veröffentlichten Behörden und Presse extrem schnell, was vorgefallen war, ohne dass auch nur die geringste Untersuchung stattgefunden hatte. Am 18. Oktober 1977 um 07.41 Uhr wurde die erste Zellentür geöffnet, wo der erschossene Jan-Carl Raspe gefunden und ins Krankenhaus gebracht wurde, wo er bald seinen Verletzungen erlag. Um 08.07 Uhr wurde Baaders Zelle geöffnet und um 08.30 sein Tod festgestellt. Bereits um 08.53 veröffentlichte DPA: "Baader und Ensslin haben Selbstmord begangen"

4. Der damalige Justizminister Hans-Jochen Vogel beschrieb in einer Talksendung einen morgendlichen Anruf:

„(…) er habe am 18.10.1977 zwischen 5.00 und 5.30 Uhr durch einen Anruf des damaligen Generalbundesanwalts Kurt Rebmann vom Tod der RAF-Gefangenen Baader und Ensslin erfahren.

Der Zeitpunkt, an dem die erste Zelle im 7. Stock der JVA Stammheim an diesem Morgen geöffnet wurde, war 7.41 Uhr, als die Vollzugsbeamten Gerhard Stoll und Willi Stapf die Zelle von Jan-Carl Raspe betraten.“(12)

5. Trotz strenger Bewachung hörte niemand Schüsse, was ein Hinweis auf die Anwendung von Schalldämpfern ist. Solche wurden jedoch nicht in den Zellen gefunden.

6. Die Pistolenabdrücke an den Köpfen von Baader und Raspe entsprechen nicht den Mündungen von den gefundene Pistolen.

7. "Es wurden nur sehr leichte Schmauchspuren an der rechten Hand von Andreas Baader entdeckt, jedoch war dieser Linkshänder:

8. „Laut BKA-Gutachten wurden an den Händen von Andreas Baader und Jan-Carl Raspe keine signifikanten Schmauchspuren gefunden. Beide Gefangenen trugen keine Handschuhe. Beim Abfeuern einer Faustfeuerwaffe haften signifikante Schmauchspuren an der Hand des Feuernden. Jemand, der sich mit einer solchen Waffe erschießt, muss also zwangsläufig an mindestens einer Hand solche Schmauchspuren aufweisen.“

Selbst an den Einschusslöchern an ihren Köpfen fand man keine ausreichenden Schmauchspuren, die für einen aufgesetzten Schuss sprechen und somit die Selbstmordthese stützen würden"

9. Auf sämtlichen Waffen wurden keinerlei Fingerabdrücke gefunden.

10. “Der Vergleich von der auf Baaders Hautstück mittels der Röntgenfluoreszenzanalyse gemessenen Impulsrate mit der einer Schussabgabe auf Schweinehaut ergibt laut Gutachten eine Schussentfernung von 30-40 cm."

11. "In Baaders Zelle fand man an einer Wand klebend menschliche Blut- und Gewebespuren. Leider ging Spur Nr. 6 aber verloren und wurde daher bei Spurenauswertung nicht mehr erwähnt.

„Auf der gegenüberliegenden Wand findet sich ein Einschuss (Spur 5) und eine Blut- und Gewebespur (Spur 6). Die Spur 6 ist am 18.10.1977 auf dem Weg zur Untersuchung verschwunden, ein Polizeifoto mit der Foto-Nr. 58 existiert im Staatsarchiv Ludwigsburg.“(20)

12. In Andreas Baaders Zelle wurden drei Kugeln gefunden, aber nur eine ging durch den Körper. Schoss der trainierte Schütze zweimal daneben? Natürlich nicht. Ausserdem lag die Kugel, die durch Baaders Nacken eindrang und an der Stirn wieder herauskam direkt neben seinem Körper. Das ist merkwürdig, denn sie hätte bei Selbstmord weiter weg fliegen müssen.

Quelle, die Lage der Unterarme von Andreas Baader und anderes sind von der Polizei verändert worden

13. Die Lage von Baaders Leiche ist verändert worden.

14. Am 7. Oktober 1977 schrieb Baader einen Protest an die Gefängnisleitung,  dass derStaatsschutz sich ständig bei ihnen aufhalten würde.

15. Glücklicherweise überlebte Irmgard Möller, die vier Messerstiche dicht um ihr Herz herum erhalten hatte. So bringt sich keiner um, das ist viel zu unsicher und schmerzhaft. Sie bestätigte, dass niemand von ihnen einen Selbstmord geplant hätte, geschweige denn sich selbst umgebracht hätte. Sie hätten auch nichts von der Befreiung der Lufthansa-Maschine gehört. Sie verneinte auch, dass sie über eine geheime Kommunikationsanlage verfügt hätten. Das wird auch vom Techniker Helge Lehman bestätigt, der vergeblich versucht hatte, aus den offiziell angegebenen und vorgefundenen Teilen eine Sprechanlage zu bauen.

"On October 27, Irmgard Möller, the only survivor from the alleged group suicide attempt, issued a statement claiming that she had NOT attempted suicide. She said that the last thing she heard before going to sleep on the night in question was two muffled explosive sounds. She was not aware of anything until she awoke some hours later feeling intoxicated and disoriented and having difficulty concentrating. She further stated that the prisoners had no contact with one another except by shouting through the air vents in their cells or when going by each other’s cells on the way to or from the yard. Finally, she said the prisoners had absolutely no idea of developments in Mogadishu."

16. Auf dem Messer mit dem Ingrid Möller schwer verletzt wurden, fand man keine Fingerabdrücke. Sie betonte auch, dass ein Streik in der Planung war, um Protest- und Überlebenswillen zu demonstrieren.

17. Die Kabelschlinge in der Gudrun Ensslin gefunden wurde ging kaputt, als diese dem vollen Gewicht von Ensslin ausgesetzt wurde. Es wurde kein Histamintest an ihrem Halsgewebe vorgenommen, wonach man hätte ausschliessen können, dass bereits eine tote Gudrun in die Schlinge gelegt wurde.

18. Es gab mehrere Zeugenaussagen wonach unbekannte, auf den Staat zugelassene, Autos im Innenhof von Stammheim während der Todesnacht aufgetaucht waren. Es gab dort auch eine geheime Feuerleiter mit einem geheimen Eingang zum 7. Stock, wo die RAF-Terroristen untergebracht worden waren.

"The Commission observes:

“This indicates that – as citizens have been saying for some time – the functionaries of the BKA, the BND and the Secret Services have a constant, uncontrolled access to the cells.”(8)"

19. Zahlreiche Dokumente sind noch heute nach 40 Jahren geheimgestempelt, obwohl ein Teil bereits nach 30 Jahren 2007 freigegeben wurde. Man verweist dabei auf die Sicherheitsinteressen des deutschen Staates.

20. Während der Todesnacht wurde die Bewachung vom 7. Stock abgezogen. Die  Überwachungskameras funktionierten nicht.

21. "As a macabre postscript to all of this, RAF prisoner Ingrid Schubert was found hanged in her cell in Munich-Stadelheim prison on November 11, 1977. On the Thursday before her death, she had assured her lawyer that she had no intention of committing suicide. As in the case of Meinhof and Ensslin, the autopsy did not indicate the usual signs of death by hanging."

22. Es ist inszwischen anerkannt, dass die RAF-Leute im 7. Stock ständig abgehört wurden, u.a. von einer geheimen Einheit des Bundesgrenzschutzes aus Heimertsheim bei Bonn. Auch der Raum für die Unterredungen mit den Anwälten wurde nicht verschont. Wo sind die Tonaufnahmen oder Mitschriften davon?  Wenn die Terroristen kollektiv Selbstmord geplant hätten, könnte das auf diese Weise bequem bewiesen werden!

 

Auch Ulrike Meinhof beging keinen Selbstmord am 9. Mai 1976 in Stammheims Isolationszelle. Offiziell hiess es Selbstmord durch Erhängen. Auch hier unterliess man den Histamintest. Die offizielle Obduktion ergab, dass Meinhofs einer Fuss noch auf dem Stuhl war, der angeblich für den Selbstmord benutzt worden sein soll. Der Fuss war aber erst nach der Leichenstarre, und damit verdreht, auf dem Stuhl plaziert worden. Der Bericht bestätigte auch, dass keine Halswirbel beschädigt worden sind, was sonst typisch für Erhängen ist.

Zwei Obduktionen wiesen auch verstärkt Blut in den Genitalien nach, sowie Kratzspuren am Hinterteil und Quetschungen an den Waden, was auf eine Vergwaltigung vor der Ermordung hindeutet.

Es gab keine Abschiedsbriefe der RAF-Terroristen. Diese wären doch ein grosser letzter Propaganda-Erfolg gewesen, wo alle Welt auf die Opfer schaute.

Kurz vor ihrer Ermordung hatte Ulrike Meinhof noch Beweise bei Gericht beantragt, um zu zeigen, dass Willy Brandt enge Kontakte zum CIA hatte.

Bei Ulrike Meinhof gibt es ausserdem deutliche Hinweise, dass sie der Mind Control Technologie zum Opfer gefallen war, worauf ich schon 2011 hingewiesen hatte. Bei der alten Methode liess die Programmierung bei vielen nach, wenn sie älter als 30 Jahre wurden.

Auch Gudrun Ensslin klagte vor Gericht darüber, dass sie mit Gehirnwäsche gefoltert würde, was auf diesen Tonaufnahmen zu hören ist. Dieser Ausdruck wird oft gleichbedeutend mit Mind Control benutzt. Die Gehirne von Baader, Ensslin und Raspe fehlen bis heute noch. Alle Terroristen hatten gerade die 30 überschritten, als sie ermordet wurden. Sollte damit der Kontrollverlust für die Fernsteuerung verhindert werden? Es sind die staatlichen Geheimdienste, welche Mind Control kontrollieren.

Und vergesst nicht: jeder Terrorismus ist Staatsterrorismus!

verfasst von Rechtsanwalt Dr. Henning Witte

 

Ähnliches über die Bader-Meinhof-Bande auf WTV:

Ulrike Meinhof was Mind Controlled and Innocent;

 

 

Tyska staten mördade RAF Baader, Ensslin och Raspe för 40 år sedan i Stammheim

Monday, 16 October 2017 18:52

Jag älskar att titta på Tatort, Tysklands mest populära och framgångsrika TV-deckarserie sedan slutet av 1960-talet med mer än 1 000 avsnitt. I Tyskland bör man inte ringa någon en söndag kväll mellan 20.15 och 21.45, för då sitter de flesta bänkad framför TV:n och tittar på Tatort (brottsplats). I går sändes Der rote Schatten, den röda skuggan, om den Tyska hösten 1977, der Deutsche Herbst, en serie terrorattentat från Baader-Meinhof ligan som skakade Tyskland i sina grundvalar. Den slutatde med att tre av grundarna till terrorgänget hittades döda i sina isoleringsceller på morgonen den 18 oktober 1977, i det extra för dem nybyggda högsäkerhetsfängelset Stammheim i Stuttgart. Offren var RAF-ledarna Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe. En fjärde terroristkvinna hittades mycket svårt skadad, Irmgard Möller. Hon överlevde trots fyra djupa knivhugg runt hennes hjärta. Natten kallas för dödsnatten i Stammheim, die Todesnacht von Stammheim.

Officiellt deklarerades dödandet som självmord fram till idag, men redan Irmgard Möllers öde sätter direkt stora frågetecken. Ingen orkar jaga fyra djupa knivhugg mot sitt hjärta, som dessutom är ett väldigt osäkert sätt att begå självmord. Männen Baader och Raspe skall ha använt pistoler, som skall ha insmugglats av deras försvarsadvokater. Alla fyra var vältränade pistolskyttar, varför skulle kvinnorna då inte använda pistoler också?

Redan texten på Wikipedia indikerar att den officiella självmordsversionen är lögn. Där leds läsaren till att tro att det handlade om självmord. Ännu tydligare blir Googles sökningsresultat. Texter om mordversionen är jätte svårt att hitta. För mig som erfaren konspirationspraktiker klarnar mordbilden ganska snabbt. Jag har själv blivit utsatt för en stor konspiration när jag dristade mig att presentera bevis att M/S Estonia sänktes, Sveriges största massmord i modern tid som officiellt fortfarande säljs in av gammelmedia som olycka.

På 1970-talet levde jag i Tyskland och har inget minne alls till de talrika indicier att Stammheimfångarna blivit mördade. Dessa fakta presenterades inte av massmedia och de var då den enda informationskällan för de flesta. Jag minns att man var glad över att terroristerna var borta, som hade mördat så många oskyldiga människor. Först genom min täta kontakt med Jutta Rabe sedan 1997 fick jag höra att dödsnatten i Stammheim stinker.

Jag delade då inte heller kritiken som den röda arméfraktionen RAF (= Baader-Meinhof ligan) hade mot samhället. Jag var helt enkelt fruktansvärd hjärntvättat av de västtyska massmedia och skolan. Att vänstermedia var kritiska mot USA:s Vietnamkrig framgick visserligen, men TV i form av CIA-kontrollerade statliga ARD och ZDF var mycket tongivande (fanns bara dessa två statliga kanaler). Först idag vet jag att vänstern hade rätt med sin kritik mot USA:s ohyggliga krigsbrott i Vietnam.

Kritiken mot de människoföraktande bankerna förstår jag också först nu, likaså den mot shahen av Iran. Baader-Meinhof hade rätt i många punkter, men användandet av våld, i synnerhet mot helt oskyldiga, kan aldrig godkännas.

Av mörkläggarna som Wikipedia t.ex. prisas Stefan Austs bok om dödsnatten: Der Baader-Meinhoff-Complex (1985), som har blivit film genom Eichinger 2008. Att dessa herrar får breda ut sig med sin opinion drar också samtliga alarmklockor på ringning. Jag har själv drabbats av Stefan Austs extrema lögn i samband med M/S Estoniaforskningen. Han var chef för Tysklands mest renommerade tidning Der Spiegel, när Jutta Rabe var anställd där. Hon lyckades svetsa loss två metallbitar från Estonias för som sedan testades postiv för sprängning av fyra olika institut, två i Tyskland, ett i USA och ett i England. Men Aust ger då uppdraget till ett statligt tyskt institut, BAM, att återigen testa metallbitarna. De kom med lögn efter politiska påtryckningar och sade att metallen hade deformerats av rostskyddsbehandlingen med metallkulor, alltså inte blivit utsatt för en sprängning. Meyervarvet kunde dock visa att de hade använt sand och icke metallkulor.

Trots denna gigantiska lögn från Spiegel chefen Aust fick Jutta Rabe foten med argumentet att hon skulle ha vilselett allmänheten. Hon fick sedan jobb hos konkurrenten Focus. Jag berättade för höga redaktörer där att jag misstänker att Stefan Aust är en Mossad-agent (RAF ville ju hjälpa Palestina mot Israels förtryck). Då svarade Focus-experterna att de definitivt visste att Stefan Aust jobbade för KGB när han tog bort Ulrike Meinhofs barn från Libanon mot hennes vilja.

Det finns på Nätet enbart en grundläggande bok som tagit upp alla konstigheter i Baader-Meinhof-gängets dödsfall: Die Todesnacht von Stammheim av Helge Lehmann. Här kommer ett axplock av det viktigaste alarmerande fakta:

1. Den undersökande polisen Peter Raisch från länskrim i Stuttgart var en av de första som kom till cellerna med de döda terroristerna och sade: "Jag har tänkt på mycket vid denna moment, men inte på självmord!"

2. En av underrättelsetjänsterna inslussad Quisling vittnade inför domstolen att Baader-Meinfof-ligans försvarsadvokater hade smugglat in pistolerna i sina akter. Detta vittnesmål ledde till att två av advokaterna dömdes senare till långa fängelsestraff, trots att de var oskyldiga. Det gick lätt att bevisa att säkerhetskontrollerna i Stuttgart Stammheim var så effektiva, att det inte var möjligt att smuggla in vapen. Advokaterna röntgades med metalldetektorer och fick ta av många kläder och lägga ifrån sig sina akter och andra föremål de ville ta in. Dessutom fick fångarna byta kläder när de uppsökte sina advokater, för att sedan bli undersökta av vakterna efter besöket. En senare undersökningskommission kom fram till att det var ingalunda klarlagt hur dessa pistoler som hittades hos de döda terroristerna Baader och Raspe hade kommit in i fängelset.

"Before entering the visiting area, lawyers had to empty their pockets and give their jackets to an employee for verification; they were body searched physically and with a metal detector. Prisoners were strip searched and inspected and given a new set of clothes both when entering and when leaving visits with lawyers. Further, due to the Kontaktsperre, the lawyers had been unable to see their clients after September 6."

3. Precis som med Estonia-massmordet gick myndigheter och mediia extremt snabbt ut med påståendet om vad som hade hänt, utan den minsta undersökningen. Kl. 07.41, 1977-10-18, öppnades den första fängelsecellen, där personalen hittade den skjutne Jan-Carl Raspe. Kl. 08.07 öppnas Baaders cell och kl. 08.30 fastställs hans död. Men DPA (tyska TT) gick redan kl. 08.53 ut med: "Baader och Ensslin har begått självmord!"

4. Tysklands dåvarande justitieminster Hans-Jochen Vogel uppgav senare 2002 i tysk TV att han fick ett samtal om händelsen från riksåklagaren Kurt Rebmann den 18 oktober 1977 redan mellan kl. 05.00 och 05.30.

5. Inga pistolskott hördes i fängelset trots sträng bevakning, vilket indikerar att ljuddämpare användes, som senare dock inte hittades i någon av cellerna.

6. Pistolavtrycken på Baaders och Raspes huvud motsvarar inte den formen mynningen av pistolerna hade som hittades i deras rum.

7. Hos Baader hittades väldigt svaga pistolrökspår vid högra handen. Hade han skjutit själv hade sådana rökspår varit mycket starkare. Dessutom var Baader vänsterhänt (samma misstag begick Kreugermördarna).

8. Hos Raspe hittades inga rökspår alls. Båda hade inte burit handskar.

9. Det hittades inga fingeravtryck på något av vapnen.

10. Även på deras huvud hittades inga rökspår som talar för ett nära påsatt skott enligt BKA-utredningen. Skottet kom i Baaders fall från ca. 30 till 40 cm distans.

11. I Baaders cell hittades blod- och vävnadsspår vid väggen, som fick nummereringen 6 för alla spår. Nr. 6 har sedan försvunnit spårlöst.

12. I Andreas Baaders cell hittdes tre kulor, men bara en som gick genom kroppen. Sköt den tränade pistolskytten fel två gånger? Naturligtvis inte. Dessutom hittades kulan som gick från nacken till pannan direkt bredvid kroppen, vilket är konstigt då den borde ha slungats längre ifrån honom.

källa, läget av underarmarna från Andreas Baader och annat förändrades av polisen i mörkläggningssyfte

13. Ställningen av Baaders lik hade ändrats. I början låg båda överarmar parallell till överkroppen med båda underarmarna vinklade uppåt mot huvudet., men sedan ändrades det.

14. Den 7 oktober 1977 skrev Baader en protest till fängelseledningen och klagade över den täta närvaron av tyska Säpo, Staatsschutz, på deras fängelseavdelning.

15. Lyckligtvis överlevde Irmgard Möller, som fick fyra knivstick nära runt hjärtat. Hon bekräftade att de inte hade planerat att begå självmord, att de inte ens kände till händelsen om det kapade och sedan befriade Lufthansaplanet i Mogadishu, som officiellt angavs som skäl för deras självmord. Hon förnekade också att de skulle haft tillgång till en hemlig kommunikationsanläggning. Detta bekräftas av teknikern Helge Lehman, som försökte konstruera en sådan anläggning med de bitar som fördes upp till bevis. Han misslyckades.

"On October 27, Irmgard Möller, the only survivor from the alleged group suicide attempt, issued a statement claiming that she had NOT attempted suicide. She said that the last thing she heard before going to sleep on the night in question was two muffled explosive sounds. She was not aware of anything until she awoke some hours later feeling intoxicated and disoriented and having difficulty concentrating. She further stated that the prisoners had no contact with one another except by shouting through the air vents in their cells or when going by each other’s cells on the way to or from the yard. Finally, she said the prisoners had absolutely no idea of developments in Mogadishu."

16. Det hittades inga fingeravtryck på kniven som Irmgard Möller skulle mördas med. Hon betonade också att RAF-fångarna under kontaktspärren hade börjat med en strejk för att signalera sin protest och livsvilja.

17. Snaran där Gudrun Ensslin hittades i gick sönder när den fick hennes fulla kroppsvikt, efter att man tog bort en liten stol där hennes ena ben vart placerad. Det genomfördes ingen histamintest, som kan se på halsvävnaden om Gudrun var död innan huvudet stoppades i snaran.

18. Det fanns flera vittnesmål om okända bilar från den tyska staten inne på fängelsegården under dödsnatten, där det fanns en hemlig brandstege rakt upp till 7 våningen som mynnade i en lönndörr, där RAF-terroristerna satt.

"The Commission observes:

“This indicates that – as citizens have been saying for some time – the functionaries of the BKA, the BND and the Secret Services have a constant, uncontrolled access to the cells.”(8)"

19. Många handlingar är fortfarande hemligstämplat efter 40 år, trots att en del släpptes efter 30 år 2007. De tyska myndigheterna hänvisar till rikets säkerhet ....

20. Under dödsnatten drogs bevakningen på 7. våningen bort och övervakningskamerorna slutade att fungera.

21. "As a macabre postscript to all of this, RAF prisoner Ingrid Schubert was found hanged in her cell in Munich-Stadelheim prison on November 11, 1977. On the Thursday before her death, she had assured her lawyer that she had no intention of committing suicide. As in the case of Meinhof and Ensslin, the autopsy did not indicate the usual signs of death by hanging."

22. Sedan flera år tillbaka var hela fängelsetrakten där RAF-terroristerna satt buggad. T.o.m. de rum där fångarna talade med sina advokater var buggade, enligt nödregeln i tysk rätt. Det har myndigheterna erkänt. Var finns då ljudbanden från denna buggning? Om nu terroristerna hade planerat kollektivt självmord, varför spelar man inte upp dessa ljudkällor?

 

Även Ulrike Meinhof begick inte självmord den 9 maj 1976 i Stammheims isolationscell. Officiellt angavs självmord genom hängning. Men det genomfördes här inte heller någon  histamintest. Den officiella obduktionen konstaterade, att Meinhofs ena fot fortfarande var kvar på stolen som hon skulle ha använt för självmord genom hängning. Foten hade lagts på stolen efter att kroppen redan hade stelnad. Det fastslogs också att ingen halskota hade utsatts för våld, vilket annars är typiskt för död genom hängning.

Två obduktioner visade att hennes genitalier var stark fyllda med blod, att hon hade skrubbsår på baken samt hårda klämmärken vid vaderna, vilket indikerar en våldtäkt strax före döden. Detta skulle kunna föra tanken till att Mossad låg bakom hennes mord, då de är världens vidrigaste mördargäng.

Det fanns inga avskedsbrev från RAF-terroristerna och alla hade varnat innan att de var rädda att bli mördad i fängelset och om de skulle hittas döda, så skulle det inte vara självmord utan mord. De hade ett stort kommunikations- och missionsbehov gentemot allmänheten. Då hade de naturligtvis lämnat avskedsbrev om de hade valt att begå självmord. Vilken fokus det hade blivit.

Strax före Ulrike Meinhofs död hade hon yrkat på nya bevis i domstolen, som skulle avslöja att den f.d. tyska regeringschefen Willy Brandt hade tät samarbete med CIA.

Hos Ulrike Meinhof finns dessutom tydliga tecken att hon var utsatt för mind control enligt den gamla metoden, som WTV redan tog upp 2011. Då uppstod ofta problemet, att teknologin tappade sin verkan efter att folk fyllde trettio. Det är inte uteslutet att de andra mördade Baader-Meinhof medlemmar också var utsatta för mind control. Gudrun Ensslin säger inför domstolen att hon torteras med hjärntvätt, Gehirnwäsche, ljudupptagningen kan höras i denna video. Detta är ett begrepp för mind control. Baaders, Ensslins och Raspes hjärnor fattas än idag. Samtliga  var strax över 30 eller litet till när de mördades. Var det för att stoppa problemet med den bristande mind controllen? Det är de statliga underrättelsetjänsterna som basar över mind control teknologin.

Och glöm inte:  All terrorism är statsterrorism!

 

Annat till ämnet mord på RAF-terrorister på WTV:

Ulrike Meinhof was Mind Controlled and Innocent;

USA vidrigaste skurkstaten, agent orange ställdes de aldrig till svars för; Censurerat på Google

 

Det hittades tyvärr bara tyska filmer.

 

USA:s Holocaust på Nordkorea 1951, hundratusentals barn och civila brändes levande

Sunday, 15 October 2017 20:43

källaUS-president Trumans Nordkoreanska civila napalmoffer

USA har världsrekord på att mörda oskyldiga civila efter WWII. Ondskans supermakt mördade mer än 20 miljoner oskyldiga människor i 37 nationer, som stod i vägen för amerikansk världsherravälde. Nordkorea förlorade 30% av sin befolkning genom amerikanska bomber under Koreakriget 1950 - 1953. Varje familj i Nordkorea beklagar massmord av nära och kära.

"The criminal bombings of Pyongyang in 1951 ordered by president Truman, were opposed by General Douglas MacArthur who was commander of allied forces in Korea:

“A defiant Douglas MacArthur appeared before Congress and spoke of human suffering so horrifying that his parting glimpse of it caused him to vomit.

“I have never seen such devastation,” the general told members of the Senate Armed Services and Foreign Relations committees. At that time, in May 1951, the Korean War was less than a year old. Casualties, he estimated, were already north of 1 million.

“I have seen, I guess, as much blood and disaster as any living man,” he added, “and it just curdled my stomach.”  (quoted by the Washington Post, August 10, 2017)"

skriver kanadensiska Global Research idag.

Det fanns inga militära mål i huvudstaden Pyongyang. Precis som under bombningen av Dresden, som inte heller hade militära mål, skickades brandbomber  i flera vågor så att civilbefolkningen inte hade en chans att komma undan det värsta sättet att då på, att bli bränd levande. USA gjorde det med fullt uppsåt!

The US airforce destroyed every town and village in north Korea”. “The destruction was enormous”.

In the  words of Air Force General Curtis LeMay:

“We burned down every town in North Korea …. over a period of three years or so we killed – what – 20 percent of the population”.

And this including the very worst of it large scale use of napalm. To quote Senator John Glenn, then a major in the US air force before becoming an astronaut:

“We did a lot of napalm work dropping fuel tanks loaded with napalm, flying in low, called a Nape Scrape”.

Napalm, jellied petroleum and phosphorus. No-one likes to spell it out but people quite simply burn to death."   ....

"That is well over a million concussion bombs, along with 40 million gallons of high octane napalm. And to add to this, in the final stages of the war, mass bombing (1,514 sorties) of Sui-ho hydro-electric and irrigation dams (the world’s fourth largest) on the Yalu River then flooding and destroying huge areas of northern farmland and crops."

Likande amerikanska krigsbrott kritiserat av WTV:

USA kastade anthrax-bomb på Nordkorea;

USA har brutit sina 1994 löften till Nordkorea, vill de ha deras guld?

USA ondskans supermakt: 50 skrämmande skäl;

Dresden Holocaust för 71 år sedan, ingen åtalad ännu;

 

 

Vad är Akashakrönikan? Simon Parkes förklarar

Tuesday, 10 October 2017 22:06

källa

"Namnet Akashakrönikan har sitt ursprung från ordet akasha som är sanskrit och betyder ungefär rymd." skriver Camilla. "... Akashakrönikan är den "plats" eller forum som rymmer och håller all kunskap, all erfarenhet samt allas livstiders händelser. ...
Akashakrönikan omnämns i de allra flesta äldre trossystem världen över, både österländska och västerländska men under olika namn, bland annat som Livets bok i den judiska-kristna traditionen. Närmare vår tid nämns tydligt Akashakrönikan hos teosofin och genom Edgar Cayce för att nämna några i västvärlden."

Allt liv spelas in i en slags super videokamera som kallas Akashakrönika. På så sätt kan man titta på historiska händelser och avslöja historieförfalskningar.

"Där kan vi hitta våra tankar och våra känslor, våra reflektioner och erfarenheter genom våra liv. Denna registrering har pågått sedan jordens födelse. Man kan tänka sig denna som en gigantisk datoranläggning som samlar in allting. Visst är detta en hisnande tanke!

Akasha krönikan är tillgänglig för alla som kan tona in sig på en speciell frekvens där man kan se tredimensionella bilder precis som en film som spelas upp. Man kan inte göra någon tidsresa för att ändra på det förgångna, det är helt omöjligt.

Här finns också beskrivet om framtiden för planeten. Denna beskrivning är dock baserad på de förutsättningar som råder just i den stund man besöker krönikan. Om förutsättningarna ändras, så kommer också framtiden i krönikan att ändras." anser Ayena.

Vissa anser att Akashakrönikan är placerad i Plejaderna. Detta skulle kunna vara en indikation att den är negativ kontrollerad och därmed lika opålitlig som Wikipedia, bara på en mera avancerad nivå.

Från min 27:30 besvarar Simon Parkes vad Akashakrönikan är och vad den säger om framtiden för oktober 2017.