Igår, den 27 juni 2013, enades EU:s finansministrar om nya regler för att rädda stora banker. I motsats till praxis som använts hittills, skall skattebetalarna luggas litet senare via ESM. Först skall bankägarna och borgenärer (som håller bankobligationer) bes till kassan. Sedan skall de som har mer än 100 000 EUR på sitt konto rånas på 8% (bail-in), en "logisk" konsekvens av insättningsgarantin på 100 000 EUR. Att Cypern var en försökskanin för denna lösning hade White TV redan varnat för.  Först efter dessa tre räddningsnivåer skall skattebetalaren tvingas undsätta bankerna (bail-out). OBS! Detta gäller även för Sverige, trots att Sverige inte är med i Euron, EMU. Ellen Hodgson Brown kallar den nya trenden för

Bail-out Is Out, Bail-in Is In

Att skattebetalarna skall avlastas genom att komma sist och inte först när det gäller att rädda en stor bank låter ju fint. Dock har bankstermarionetter som Sveriges finansminister Borg och fransmannen Pierre Moscovici mjukat upp regelverket till fördel för bankerna. "Men finansminister Anders Borg var inte nöjd med att uppgörelsen begränsar Sveriges möjlighet att tillföra statligt kapital i ett tidigt skede då en bank dabbas av en kris." rapporterar DI. Borg vill alltså ha kvar den gamla lösningen, att skattebetalaren luggas, moral hazard, heter det. Bankerna kan behålla sina vinster och bonusar och skattebetalaren betalar om spekulationen misslyckas. Vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras, heter det lugnande. Vad annars kan man förvänta sig av en skattediktatur som Sverige.

I praktiken har de ansvarslösa som Borg & Co och deras uppdragsgivare (i Sverige familjen Wallenberg) lyckats smyga in undantagsregler för den nationen, i vilken den krisdrabbade banken har sitt sätte. På så sätt blir det ingen väsentlig förändring för stor-bankernas privilegium att spekulera på skattebetalarnas bekostnad: "Exclusions

En tidig varning till de stora drakarna som i Cypern är garanterat med dessa luddiga regler. Då kan de snabbt ta bort sina pengar från banken innan småfolket måste blöda. Detta borde alla göra redan nu och köpa fysiskt guld och silver istället. Låt er inte skrämmas av de manipulerade priserna där just nu.

Dessutom skall regelverket efter EU-parlamentets input först bli giltigt år 2018. Krisande banker står dock redan idag och köar. Enligt Goldman Sachs vacklar de franska bankerna Crédit Agricole och Natixis samt Deutsche Bank och schweiziska Credit Suisse redan nu över kollapsens avgrund. Då blir det EMS, skattebetalaren, som måste rycka in, i vanlig ordning.

För små banker gäller dessa fina regler inte. Dem bryr man sig inte om. Ingen skada skett, om de försvinner menar EU och dess uppdragsgivare, de stora bankerna. Det vore dock bra, om man skulle låta de stora bankerna också gå i konkurs. Ingen skada skett. Riksbanken kunde lätt ta över och förse landet med pengar och lån. Riksbanken har ju redan många filialer landet runt. Då skulle vi bli av med konspirationen mot kontanterna också. Skriv på Kristoffer Hells upprop här för att rädda kontanterna, som nästan 4 000 andra också har gjort.

Så de nya bankräddningsreglerna är i praktiken en bluff.

Problemet är att man inte äger de pengar man har på banken. Den bedrägliga konstruktionen är den, att man anses ha lånat sina pengar till banken, när man har dem på kontot där. I en sund ekonomi skall insättaren äga sina pengar och de skall vara utanför bankens balansräkning och på deras klientmedelskonto, som helt är skyddat mot konkurs. Bankerna skall ha en kapitaltäckning på 100 % och icke 7,5 % (Basel III), som det är i de bästa av fallen idag. Se närmare Henning Wittes bankreform, Den Vita Skolan i Nationalekonomi.

 

Den svenska tankesmedjan Global Utmaning har i början av 2013 hållit ett högklassigt seminar i Sverige: "Financial reform for a sustainable economy". Det mest lysande bidraget kom från en International Monetary Fund (IMF) medarbetare, Michael Kumhof. Han återupplivar The Chicago Plan, därför att många av de ledande ekonomiprofessorer i USA på 1930-talet som förespråkade en vettig bankreform, kom just från denna stad. Mest kända blev Irving Fisher och Henry Simons. Jag kallar det för 100%-systemet, då kapitaltäckningskravet skall höjas från dagens max 8% till 100%. Kumhofs uppsats kan laddas ned här.

Källa, Irving Fisher, var en av få visa ekonomiprofessorer

Fisher förlorade allt i den stora kraschen 1929 på Wall Street och blev förbannat, att han som ekonomiprofessor inte hade förutspått krisen och säkrat sig. Så han gick till slut till botten med sin forskning, vilket inte är lätt, då han systematiskt blivit vilseledd under sin utbildning, och upptäckte att två fel i banksystemet måste ändras:

1. att privata banker får tillverka pengar ur tomma intet

2. att alla pengar tillverkas som kredit

Han ville därför ta från bankerna deras makt att göra pengar genom att monopolisera detta privilegium hos staten, regeringen, där den ursprungligen fanns, när USA blev född 1776. Dessutom får pengar inte tillverkas i form av lån utan som engångsbetalning, fri från återbetalningskrav eller räntor.

Michael Kumhof är ett fenomen. Att han har kvar jobbet på IMF är ett under. Hoppas att han får leva länge och inte blir mördad. Hans reformförslag överensstämmer i stort sett med den från den Vita Skolan i Nationalekonomi, genom att plädera för de idéer som Irving Fisher redan kom med på 1930-talet, se punkterna 1. och 2. ovan.

Hans förslag att låta regeringen tillverka pengar är dock mindre bra. Om vi nu skall reformera banksystemet, så skall det göras optimalt. När USA grundades var maktdelningsläran från Montesquieu ung. Då var det mera förståeligt att man ville ge regeringen penningmakten. Men med över 200 års erfarenhet vet vi nu, att maktdelningsläran har urvattnats alldeles för mycket och andra makter, som media eller hemliga sällskap/frimurare t.ex., har inte tagits hänsyn till alls. Då penningmakten är den viktigaste i ett samhälle, bör den vara hos en fristående institution, som väljs av folket precis som riksdagen, Monetative. Då Riksbanken redan idag tillverkar pengar, skall de fortsätta att göra det, men deras styrelse skall väljas i allmänna val vart sjätte år, för att få en stabilitet i penningpolitiken.

Den andra väsentliga bristen i Kumhofs förslag är att han inte anger en pålitlig mekanism, hur mycket pengar staten skall producera. Den Vita Skolans idé, att knyta pengar till arbete löser detta. På så sätt avskaffar vi  inflation, konjunktur-cykler och arbetslöshet.

Det som är riktigt glädjande i Michael Kumhofs tal är upplysningen, att de ekonomiska läroböcker ljuger och att det inte är så att bankerna behöver ha en pengareserv, som Riksbanken eller någon annan har tillverkat, för att kunna göra pengar själva. Kumhof påpekar helt riktigt, att det är tvärtom. Bankerna tillverkar pengar ur tomma intet och det resulterar i att reserver blir skapta.

Han avslöjar också mycket skickligt, att Riksbanken i praktiken inte har några effektiva möjligheter, att styra penningmängden. Ändringen av reporäntan är enbart spel för gallerierna.

Är det för att White TV och den Vita Skolan i Nationalekonomi sparkar etablissemanget i Sverige på sina ömmaste delar, att ett sådant fint seminar plötsligt fick äga rum här?

Nu händer det igen. Den stora och efter räddningen med brittiska skattepengar 2008 delvis förstatligade Royal Bank of Scotland (RBS) och deras döttrar National Westminter Bank, eller kort NetWest, samt lilla Ulster Bank blockerar igen sina kunders pengar. Sedan onsdagen den 20 juni 2012 är ca 15 miljoner bankkunder extremt upprörda över att deras löner, skatteåterbetalningar och andra inbetalningar inte har dykt upp på deras konton. RBS och NetWest skyller på datorbugg, men detta är föga troligt. Kunderna kan fortfarande logga in på sina konton och vissa har fått utbetalningar. Om det skulle handla om ett äkta datorproblem skulle allas pengar vara blockerade. Dessutom meddelade NetWest under torsdag eftermiddag, att datorproblemen skulle vara lösta, men att folk ändå måste vänta förmodligen i flera dygn, innan de kan komma åt sina pengar. BBC upprepade samma dystra budskap under lördag eftermiddag, 2012-06-23. Vilken bra timing, att det just blir 'datorproblem' när lönerna utbetalas....

Jag tror inte en sekund på datorproblem. RBS är ökänd för girighet och dålig management. De var förmodligen tvungna att tjuvhålla på kundernas pengar för att kunna höja sin kapitaltäckning. Som jag sade så ofta tidigare: politiker skall göra en regeländring och kräva att bankerna skall inneha de pengar, de lånar ut! Allt annat är oärligt!

Foto från Daily Mail UK

Kapitaltäckningskravet skall höjas från dagens 0 till 9% till 100%. Dessutom skall det vara förbud på att bankerna bokför sina kunders pengar som bankens egendom, som bankens egna pengar. Det är nämligen därför att bankkunden enbart har ett civilrättsligt anspråk på utbetalning mot sin bank och är förhindrat att begära handräckning hos kronofogden mot banken. I ett ärligt system skulle banken sätta kundens pengar på ett extra klientmedelskonto, som inte skulle drabbas, om en bank kollapsar. Kundens pengar skulle förbli kundens egendom och inte bankens. Då skulle den statliga insättningsgarantin på 100 000 EUR inte vara nödvändig och belasta skattebetalaren, eftersom då skulle kundernas pengar ligga orörda på bankernas klientmedelskonton. Det är oförskämt att garantin dessutom är begränsat och angiven i EUR, trots att svenska folket har röstat emot Euron. Garantin sjunker nämligen, varje gång Eurokursen mot kronan försvagas, vilket sker hela tiden, då Euron är så infekterad. Den svenska bankkunden måste alltså utöver obeståndsrisken bära en påtaglig valutarisk, när bankerna kommer på obestånd.

Kolla även på White TV:s inslag om en italiensk bank som tjuvhäller på kundernas pengar i en månad.

Film från SkyNews som inte gick att inbädda klicka här.

UPDATE

Mina misstankar att datorbugg var svepskäl besannades. Nu är nätet fullt med uppgifter att RBS, Ulster Bank  och NatWest strulade med betalningar till många av sina konsulter långt innan "datorbuggen". Den engelska bloggen A diary of deception and distortion har samlat massor med klagomål från bankernas leverantörer och konsulter, att de inte fått betalt under en lång period och att detta indikerar allvarliga likviditetsproblem hos Royal Bank of Scotland.

Många kunder har klagat över, att de enbart kunde plocka ut små belopp ur bankomaterna långt innan "datorbuggen" proclamerades.

Man har räknat ut, att RBS har fått en likviditetsökning med astronomiska 73 miljarder £ tack vare sina 'datastrul'.

Den svenska bloggen Cornucopia rapportera att "buggen" verkar ha spridit sig även till Swedbank, den svagaste av de fyra svenska drakarna. Lagom till löneutbetalningen den 25 juni har även Swedbank datastrul, som belönas med ökad likviditet. Det verkar vara ett smittsamt bankvirus.

Även den 25 juni 2012 fortsätter problemen, i synnerhet för Ulster Bank.

Network Bank Investments SpA i Milano, Italien, har stoppat all utbetalning av pengar för hela juni månaden. Kunderna får stora problem och anklagar banken med rätt, att ha stulit deras pengar. Den italienska centralbanken, som är delvis privatägd, har tillåtit denna åtgärd.

Källa: http://soundofheart.org/galacticfreepress/content/italy-first-bank-going-bye-bye-all-accounts-blocked

Detta kan trigga en kedjereaktion och leda till en bankrun hos andra banker, dvs. att alla insättare samtidigt vill ha ut sina pengar.

En bankrun klarar ingen bank i längden, då banker inte har de pengar de låtsas att ha. Detta beror på vårt kriminella finanssystem som är ett pyramidspel av värsta sorten. En bank behöver enbart ha så mycket pengar som kapitaltäckningskravet är, mellan 0% och 9%. Resten producerar banken själv i sin dator med fula bokföringstrix.

Därför föreslår jag en reform av finanssystemet med bl. a. införandet av det s.k. 100%-systemet. Banken får enbart låna ut pengar, de redan har. Detta betyder att kapitaltäckningskravet måste höjas från dagens 0% - 9% till 100%, d.v.s. att införa ett system som de flesta av oss tror, att vi egentligen har idag: nämligen att banken redan har de pengar, vi lånar av en bank. Så är dock inte fallet. Banklicensen, oktroj, berättigar banken, att producera sina egna (elektroniska) pengar i samband med långivningen. Det är enbart mynt och sedlar som Riksbanken har monopol på. Mynt och sedlar utgör dock knapp 3% av dagens penningmängd, som alltså finns till största delen enbart i elektronisk form i olika datorer.

Boken om min penningreform, Den Vita Skolan i Nationalekonomi, kan laddas ner gratis här.