Viewing all articles in Practical conspiracies > The assassination of Palme

Palmevandring ett år före 30-årsdagen med Ole Dammegård del 3

Tuesday, 10 March 2015 22:34

Del 3 av Ole Dammegårds Palmevandring ett år före Palmemordets 30-årsdag den 28 feb 2015 går längs Palmemördarens flyktväg, Tunnelgatan med trapporna upp mot Malmskillnadsgatan. Där fokuseras forskningen på det s.k. polisspåret, nazistiska poliser som tillhörde Basebolligan och skytteklubben. De var en del av NATOS hemliga Stay Behind armé, som hade byggts upp i alla länder väster om järnridån efter WWII, även de som officiellt icke var med i NATO, som Finland, Sverige eller Schweiz. Sverige är dock en hemlig NATO-medlem sedan början av 1950-talet. Tanken var god och nödvändig. Om Sovjetunionen skulle invadera ett av dessa länder så skulle Stay Behind stanna kvar, för att som guerilla kämpa för befrielsen från ondskans supermakt, som då var Sovjetunionen. I alla länder användes nazister i Stay Behind armén, då de var bäst tränade och motiverade att kämpa mot kommunismen. I Tyskland valde NATO/Allen Dulles Hitlers Gestapo vice chef Willy Kriechbaum att bygga upp Stay Behind, han som hade mördat Raoul Wallenberg i utkanterna av Budapest. I Sverige heter Stay Behind Arla Gryning och hade sitt högkvarter under Skandiahuset, den s.k. Skandiabaren, som ligger sex hissnivåer under jorden och som har tillgång till ett hemligt tunnelnätverk under hela Stockholm. Det är förmodligen här Hans Rausing kommer in i Palmemordsbilden.

foto av Shanti, påminnelsen låg på trappan av flyktvägen Tunnelgatan upp mot Malmskillnadsgatan och var inte dit lagd av vår grupp

Till basebolligan och därmed NATO:s Arla Gryning hör den moderate riksdagsmannen och tidigare domaren Anti Avsan, som kändes igen utanför Dekorima alldeles intill mordplatsen. Det är dock fel av Sven Anér och många inom Säpo att utpeka honom som Palmemördare. Misstanken är enbart medhjälp till Palmemordet. Andra kända Basebolligare är Carl Gustav Östling, Thomas Piltz och Leif Tell. De har förmodligen motiverats med delvis felaktig negativ information om Olof Palme. Jag var också mycket kritisk mot Palme vid den tiden och glad att Sverige blivit av med honom. Först senare under mina Estoniastudier har jag förstått, att jag blivit vilseledd av negativ Palmepropaganda.

Min Palmebild är idag mycket mera positiv. Han ville tydligen det bästa för Sverige och använde sitt enorma kontaktnät både inom Sovjetunionen och USA för att få en kärnvapenfri zon i Skandinavien och för att kämpa mot de hemliga planer, som hade det tredje världskriget som mål. Därför vägrade Palme att ge falska slutanvändarcertifikat till amerikanska vapen, som Oliver North och George Bush krävde av honom för att kunna smuggla amerikanska vapen som "svenska" till Iran, se Iran Contra affären. Den tyska regeringschefen för delstaten Schleswig-Holstein, Uwe Barschel, vägrade likaså smuggla amerikanska vapen via tyska hamnar, och blev därför också mördad av Mossad 1987.

Ole Dammegård belyser den moderate riksdagsmannen Jerry Martingers, polisöverintendenten Roland Ståhls och den socialdemokratiske stockholmspolitikern John-Olle Perssons hjältedåd i Palmeutredningen. Samtliga råkade mycket illa ut för att de ville få fram sanningen. Persson omkommer vid en flygolycka i Oskarshamn den 8maj 1989, en dag före mötet med Martinger. Roland Ståhl avlider den 28 jan 2000 i "cancer" som urplötsligt dukt upp (strålningsvapen). 2001 döms Jerry Martinger trots att det är solklart att han är oskyldig, ett rent justitiemord. Bara det fallet visar att Sverige inte är en rättsstat.

Dammegård pekar även på lägenheten som IPA (International Police Association), en farlig gren av Mossad, har tillhandahållit för den sydafrikanske agenten Craig Williamson, som var spindeln i nätet på Palmekonspirationen.

Bordellhärvan nämns och att Hans Holmér och Ebbe Carlsson var ett radarpar, som jämt ryckte in, när det var dags att städa upp något, som allmänheten inte skulle veta om.

Under den sista delen börjar Ole Dammegård damma av sin egen teori om mordet, som White TV inte delar. Det påstås att Palme skulle varit bisexuell, vilket är inte uteslutet, därför att de hemliga makthavarna förändrar gärna sina marionetters sexualitet. Men som sagt, Palme var inte riktigt deras marionett längre, han lyckades glida undan deras kontroll mer och mer, och därför mördade de honom. Han hade förmodligen först på äldre dagar förstått, hur kriminella hans tidigare uppdragsgivare var.

Det talar dock väldigt lite för att Palme skulle ha fått AIDS under andra halvan av 1985. Det talar mera för att Mossad och de andra säkerhetstjänsterna sprider även i denna punkt desinformation, för att förvirra Palmespanare och för att smutskasta någon som dristat sig att inte längre dansa efter deras pipa.

Om det nu enligt Ole skulle stämma att två nätverk var i görningen för att ta bort Palme, så skulle Arla Gryning nätverket, polisspåret, inte gå under sossarnas kommando, utan under NATO:s. Det var ju NATO som kontrollerade och hade byggt upp dem. Dessutom hatade de Palme.

För övrigt hade Palmes död kunnat fejkas på ett mycket diskretare sätt, utan att skrämma hans fru Lisbeth, barnen och hela Sverige. I del 4 kommer att presenteras fler argument, som talar emot ett fejkat Palmemord. Att Lisbeth Palme betedde sig konstigt kan enklast förklaras med att hon fick fruktansvärda hot. Hon hade ju i alla fall kvar sina barn.

Palmevandringens del 1 och del 2 och del 4 här.

Palmeforska på White TV även här: Utred polisspåret i Palmekonspirationen !;

Var Barbrogruppen inblandat i Palmemordet?;

NATOS hemliga Stay Behind arm finns även i Sverige: Arla Gryning;

Sverige hemlig Nato-medlem;

Svenska Media ökar Palmemisstanken mot Hans Rausing;

CIA Agent Chip Tatum bekräftar Palmemöte med Oliver North;

Palme var också spion;

 

Vem mördade Olof Palme? Ole Dammegård forskade 29 år del 2

Tuesday, 03 March 2015 13:47

Del 2 av Palmemord-vandringen med Ole Dammegård den 28.2.15 genom Stockholm på 29-årsdagen av mordet. Nya avslöjanden om Leif GW Perssons mörkläggning av Palmemordet.

Del 1 finns på White TV här.  Och del 3 här. Och del 4 här.

 

 

Vem mördade Olof Palme? Ole Dammegård har forskat fram svaret under 29 år

Sunday, 01 March 2015 23:41

Minnesceremoni för att hedra Olof Palme på 29-årsdagen för mordet, foto Shanti

Obs! Texten är ovanligt lång. Filmerna finns längst ner!     Del 2 kan ses här och del 3 här. Och del 4 här.

Ole Dammegård har forskat i Palmemordet under 29 år. Han sitter på unika kunskaper, men han fick aldrig se Palmeakten. Han samlade som en ekorre allt som kan hittas på Palmemordet och han är mycket ärlig i motsats till Leif GW Persson.
Den 28.2.15 gjorde Ole Dammegård en guidad tur från biografen Grand på Svea Vägen till Birger Jarlsgatan och berättade vad han förknippar med de besökta platserna. Mycket spännande!

Han börjar med att sätta fokus på fem hederliga Palmeforskare, som blivit mördad eller mobbad:

1. kommissarien Gösta Söderström var första polisen på plats. Han mobbades och trakasserades, dog ensam.

2. polis Gösta Trysberg, mördad med 15 knivhugg. Officiellt självmord.

3. Ingvar Heimer privatspanare, mördad. Händelsen JO anmäldes, men som vanligt var JO med i alla konspirationer.

4. Fritz G. Pettersson, privatspanare, mördad med cancer (skalärvapen)

5. Stig Larsson, förmodligen mördad (hans fall nämns i en senare del av Palmemordsvandringen)

Skam åt Jan Guillou och Leif GW Persson tycker Ole Dammegård. Någon i publiken klagar över Leif GW Persson, att han i sista Veckans Brott inte nämner de många walkie-talkie männen med ett enda ord.

Före Rikskrim chefen Tommy Lindström utpekas som central mörkläggare. Basebolligans poliser som är centrala i det s.k. polisspåret är Thomas Piltz och Leif Tell, som fortfarande är aktiv polis idag. Han och Abdul Kassem anses vara Grandmännen. Här återges från Leopold reporten den svenska översättningen av Abdul Kassems erkännande som Palmemördare, han heter i verkligheten något annat:

Stockholm den 28 februari 1990.

Justitiekanslern
Stockholm

Dear mr Hans Stark,

SLUTLIG FÖRKLARING

För exakt fyra år sedan, en ganska kall natt, dödades
Olof Palme på en gata i Stockholm. Detta är mitt tredje och
troligen mitt sista besök i Sverige, och i samband med detta
vill jag göra en bekännelse. Jag kan inte ge mig in på alla
detaljer här, jag kan bara beskriva huvudlinjerna därför att
vi är flera inblandade och det finns inga spår som kan
identifiera 'mördarna'. Jag var känd som Abdul Kassem bland
dem som jag samarbetade med i Stockholm. Naturligtvis är vi
bundna vid tystnadsplikt. Det finns ingen anledning för mig
att för er avslöja mitt riktiga namn. Under åtskilliga år
har jag på bästa sätt tjänat mitt land. Men om uppdraget
strider mot min moraliska uppfattning är jag inte tvingad
att delta i operationen. Men i fallet Palme fanns det utan
tvekan starka önskemål att utan några samvetsbetänkligheter
göra av med honom. Han hade fått för stor rörelsefrihet av
sitt parti. Jag råkar känna till att många av Palmes
partikolleger såg något positivt i det som hände.
En person som haft mycket att göra med politiker och
agenter från utländska underrättelsetjänster besökte mig i
mitt hem någonstans i Asien. Han undrade om jag var villig
att delta i ett attentat mot en känd utländsk politiker. När
han berättade för mig att jag skulle göra en förmögenhet på
uppdraget var det aldrig tal om någon tvekan. Min kontaktman
reste till Paris för överläggningar och återvände följande
vecka och sedan planerade vi vår gemensamma resa till
Sverige. När vi var klara med alla arrangemang flög jag till
Frankfurt där jag träffade Holger som skulle bli en av mina
partners. Från Frankfurt flög vi till Arlanda där jag möttes
av en svensk i medelåldern som också hjälpte mig att komma i
ordning i Stockholm. Vi stannade i hans stad över en och en
halv månad. Vi fick kontinuerligt information om sådant som
vi skulle känna till. Vi bevakade Olof Palmes bostad i Gamla
stan och följde också efter honom och andra människor och
besökte också skyddande ställen som mötesplatsen Oxen.
Genom att studera videofilmer fick vi kännedom om Olof
Palmes vanor liksom vad det gäller några ökända kriminella
figurer. Vi började förstå att vi var seriöst inblandade i
ett planerat attentat mot Sveriges statsminister. Diskret
delade vi upp oss i tre grupper som arbetade oberoende av
varandra. Holger och jag använde en blå Volkswagen Passat
(se brev till DN: 'one blue Volkswagen Passat' och Arbetet:
'En blå Volkswagen Passat'. Förf.anm) utrustad med en
specialgjord radio som stod i kontakt med några
walkie-talkies. Vi var också ansvariga för fem vapen (Det är
lätt att skaffa vapen i dessa dagar).
Trots att vi bodde på olika platser, ibland på hotell och
ibland privat, träffades Holger och jag varje dag. Holger,
som kände Stockholm mycket bra, visade mig omkring i
Stockholms-området. Ibland körde jag och Holger fungerade
som kartläsare. Men det hände också att vi tog tunnelbanan
in till staden. Vid ett sådant tillfälle blev jag tilltalad
av en ung man som tog fel på mig och Olle Nordin, svenska
fotbollslandslagets ledare. Vi blev bara ett par gånger
informerade om de andra fyra medarbetarnas (accomplices
= medbrottslingarnas) aktiviteter utan att känna till deras
rätta identiteter. Vi upptäckte också att våra operationer
blev lättare att genomföra tack vare samarbete med svenskar,
både politiker och polismän. Faktum är att man får se upp
för dem som står under beskydd av det socialdemokratiska
partiet. Vi informerades också om att Palmes telefon var
avlyssnad. Jag måste påpeka att jag och mina vänner alltid
använder täcknamn, ett för varje uppdrag, när vi reser runt
i världen. Mina namn har alltid varit relaterade till olika
uppdrag. Jag har bara använt namnet Abdul Kassem under den
period jag tillsammans med mina kolleger arbetade med mordet
på Olof Palme, annars använder jag mig av andra namn, till
exempel när jag tog in på hotell i Stockholm etc.
Efter en och en halv månads förberedelser var det dags att
gå till aktion. Den 28 februari fick vi veta att Olof Palme
inte hade några livvakter den kvällen och att vi skulle
hålla oss redo. Ett par timmar senare sattes vi i arbete.
Jag blev presenterad för en tysk som hette Heinz och i all
hast blev vi utrustade med walkie-talkies och vi blev också
uppmanade att bevaka Palmes ytterdörr och följa efter honom
när han gick. Med våra apparater var det inte svårt för oss
att hålla kontakt med var och en av deltagarna. Vi hade
skaffat fram två väskor som vi gömde våra walkie-talkies i
när vi kom ner i tunnelbanan. Vi tog samma vagn som paret
Palme. När vi nådde Grand gick Lisbet och Olof in på
biografen och utanför träffade vi Stuart, som var en lång,
ljushårig kille. Efter halva filmen kontaktades per radio
tre flyktbilar (three get-away cars. Se brev till DN och
Wickbom 'three get-away cars'.Förf.anm) vilka skulle
placeras på bekvämt avstånd från Sveavägen. När folket
började strömma ut från biografen fick jag order att korsa
gatan och placera mig i en portgång nära Kungsgatan. Heinz
och Stuart skulle följa efter Palme på samma sida som
kyrkogården och fixa honom en bit bort. Av den orsaken bar
de pistoler med ljuddämpare och en spruta med gift, bara för
säkerhets skull...
Men ödet gjorde att Palme korsade gatan tidigare än
väntat. Han kom in i mitt område och det föll på min lott
att göra slut på honom. En stark spänning bemäktigade mig
när jag smög ut från mitt gömställe och såg hur han kom
närmare. Sedan fäste jag min walkie-talkie innanför min
jacka och tryckte mig upp mot dörren. Jag tog ut min
revolver ur fickan och när Palme var rakt framför mig
steg jag ut och kom upp bakom honom. Nu finns det ingen
återvändo, tänkte jag när jag grep tag om hans axel. Jag
lyfte mitt vapen och kramade till om avtryckaren.
Skottet gick av med ett våldsamt eko och jag förbannade
den dåliga ljuddämparen. Nu gick allting mycket snabbt även
om det tycktes passera i slowmotion. Palme föll till marken
och Lisbet böjde knä framför honom. Jag kunde se att hon var
paralyserad när hon tittade på mig och jag tryckte av ett
skott i hennes riktning mest i avsikt att skrämma henne.
Samtidigt som jag såg att Olof Palme var dödligt sårad fick
jag en id‚. Som jag sa förut hade vi tittat på videofilmer
och nu återkallade jag i minnet bilden av en ökänd kriminell
person som hade en mycket speciellt sätt att gå och springa.
(En del människor säger att jag var förklädd till Christer
Pettersson, men det är inte sant). I det sammanhanget och
för att lugna mig själv koncentrerade jag mig på att
uppträda som en haltande lufs när jag sprang mot och uppför
trapporna i gränden. På vägen uppför trapporna var det en
man som fastställde sin identitet som vi kommit överens om
och han gjorde tecken att jag skulle följa honom. Jag
passerade ett äldre par som kom emot mig och jag kunde lätt
följa min guide rakt ner till Birger Jarlsgatan. Där fanns
en blå Volkswagen Passat parkerad och i denna satt Holger
bakom ratten och väntade på mig. Mannen som visat mig vägen
försvann så fort Holger och jag startade och körde därifrån.
Holger som hade talat med en medhjälpare i sin radio
sa: övi kör norr ut och sammanträffar med de andra killarnaö.
Efter en stund, kanske en kvart, sa Holger på tyska: öHier
ist es!ö. Vi var vid en korsning med en uppfart en bit
framför oss till höger. Jag bytte kläder under körningen
från en täckjacka till en tunn rutig överrock. Det här måste
vara Ulriksdal, sa Holger och tittade på taxikartan medan vi
packade in våra vapen och radiotelefoner i den stora svarta
och rödrutiga resväskan. Vi behövde inte vänta länge förrän
en vit Volvo (a white Volvo) backade ner för uppfarten rakt
framför oss. När Holger signalerade med ljuset hoppade en
blond, storväxt man ur den andra bilen och vi önskade Holger
lycka till och sa adjö. Jag skyndade bort
till Stuart (det var hans namn) med den tunga resväskan och
han sa: öElla!ö med hög röst, men med ett leende. Den andra
bilens förare, han kallades Odd, var norrman och han var
faktiskt ganska lik Stuart. De berömde min insats
och skrattade gott när jag sa något om min högljudda
revolver. Stuart, som hade varit på andra sidan av
Sveavägen, sa att det inte alls hördes så högt. Han hade
gått ner till Norra Bantorget där han plockats upp av Odd.
Ingen av oss berörde vår medverkan i mordet på Olof Palme.
Stuart visade mig injektionssprutan fylld med dödligt gift
som avsågs att användas mot Palme om utvecklingen gått åt
ett annat håll.
I närheten av förstaden Märsta vid en liten by som heter
Rosersberg stannade vi vid en lada. Där stod en man och
blinkade med en ficklampa. Vi svarade på hans signaler med
vårt billjus. När mannen kom till bilen frågade Odd efter
lösenordet genom att säga: Vilken flight? och mannens
svarade: The Fulmar! Då insåg jag att vi hade fått en
välplanerad hjälp av folk som inte deltog i själva
exekutionspatrullen. Det var något som vi i vår bil inte
känt till. Vi lämnade över en del av vårt bagage
innehållande tekniska saker, vapen, walkie-talkies och
kläder. I utbyte fick vi norska nummerplåtar till bilen och
de monterades innan vi fortsatte mot Uppsala.
När vi anlände till den avsedda adressen sa jag farväl
till mina kamrater. Två killar mötte mig där och de följde
mig till en lägenhet, där jag skulle stanna de närmaste
dagarna, som en försiktighetsåtgärd. Under tiden hade jag
fått bekräftat att en massa pengar skulle finnas tillgängliga
utomlands som belöning för min personliga insats. Någon gav
mig också en flygbiljett och pengar att användas för en
resa till en centraleuropeisk huvudstad.
Därmed hade jag kommit till uppdragets slut och jag
återvände till det land och den stad där jag hör hemma. Jag
är stolt över att ha verkställt en sammansvärjning som måste
ha gått till världshistorien. I dag, till Olof Palmes ära,
har jag besökt hans grav med den enkla gravstenen, en
natursten från en karg ö.
Years (ska väl vara Yours. Förf.anm) very truly Abdul.
PS Jag är ledsen för att oskyldiga människor som Christer
Pettersson, Wictor Gunnarsson och naturligtvis Lisbet Palme
har fått lida för det som hänt (på grund av ofullständig
kopia oklart med de sista orden).

Forska på White TV: Palme var också spion;

Palme mördades av Sydafrikas och USA:s säkerhetstjänster; Enerström oskyldig;

Leif GW Persson en av många Palme-mörkläggare;

Demokratisera Palmeutredningen! Inte ett komma skall vara sekretessbelagt;

Var Barbrogruppen inblandat i Palmemordet?;

Värför är det så tyst om Palmevittnet Cenneth Neilberg? Därför att han har rätt;

Säkerhetstjänsterna samordnar media i Palmespaningen;

Svenska Media ökar Palmemisstanken mot Hans Rausing;

CIA Agent Chip Tatum bekräftar Palmemöte med Oliver North;

 

Ledande Palmeexpert Ole Dammegård gör guidad tur om Palmemordet

Friday, 27 February 2015 01:58

 

Palme var också spion

Sunday, 15 February 2015 00:00