De hemliga makthavarna, Illuminaterna är ett av många namn, kontrollerar alltid båda sidor i en strid för att åstadkomma ett i förväg önskat resultat. David Icke kallar det för problem, reaction, solution. Under 1700 - och 1800 - talets ekonomihistoria lanserade de djävulska krafterna Adam Smith med hans berömda bok Wealth of Nations som tes/problem. "Adam Smith är genom sin bok Nationernas välstånd (1776) både den ekonomiska liberalismens och nationalekonomins fader. Han var professor, först i logik sedan i moralfilosofi, vid universitetet i Glasgow 1751-63 ......

Smith tog avstånd från den merkantilistiska politiken, som gick ut på att staterna skulle sträva efter största möjliga överskott i handelsbalansen. I stället borde politikens mål vara största möjliga välstånd för medborgarna. Detta uppnåddes genom näringsfrihet, fri konkurrens samt fri handel inom och mellan länder. Han tog avstånd från tanken att ekonomin var ett nollsummespel där den enes vinst var den andres förlust. Alla kunde vinna på ökad ekonomisk frihet. Smith förespråkade också offentliga insatser inom utbildningsområdet."

Som motreaktion, antites/reaction, arrangerades det Kommunistiska manifestet 1848 från Karl Marx och Friedrich Engels, som senare kompletterades med Karl Marx' berömda bok Kapitalet 1867.

Illuminaterna såg till att hela världen kände och känner till dessa två teser.

Det förtegs och förtigs dock av den vanliga historieskrivningen att både Smith och Marx fokuserade på en kamp mellan kapitalet och arbetet. Båda sidor definierade kapitalet som produktionsmedel. Detta är ett kapitalt fel som än idag lurar de flesta, framförallt folk på vänsterkanten. Kapital definieras på ett korrekt sätt med pengar eller penningväsen eller dem som skapar pengar: centralbanker och banker, alltså inte produktionsmedel.

Först måste pengar skapas, kapitalet, och sedan kan det användas för att köpa produktionsmedel. Den som har makten att skapa pengar har den största makten, inte den som sitter på produktionsmedlen. Smith och Marx/Engels förteg i sina böcker och tal alltså den mäktigaste spelaren: bankerna!

En slump?

Naturligtvis inte. Att Smith var en bankmarionett är lätt att gissa, men även Marx och Engels var det. Vi vet nu från det berömda Rakowskij Protokollet att det var bankhuset Rothschild som gav sina agenter Karl Marx och Friedrich Engels i uppdrag att skriva det Kommunistiska manifestet.

Genom att Smith favoriserade handeln och företagarna hyllade Marx och Engels arbetarna och ställde båda emot varandra. Men den största skadevållaren i samhället, bankerna, förtegs och skyddades helt och hållet. Så är det för det mesta än idag, vilket visar vem som har makten i samhället.

Syntesen/ solution blev en felaktig penningdefinition, nämligen att pengar är varor som alla andra. På så sätt döljer man hur mäktiga de är som har makten att skapa pengar. Syntesen blev med andra ord att dölja bankernas makt. Knepet funkar än idag.

källa

Marx gick t.o.m. så långt att han attackerade skarpt de engelska politikerna Cobbett och Doubleday, som utpekade penningsystemet, bankerna, som de skyldiga till människornas elände. Det var bankerna som sög ut både företagarna och arbetarna.

Det var också därför storbankerna från Wall Street och bankiren Olof Arschberg finansierade och hjälpte den kommunistiska revolutionen i Ryssland. Sovjetunionen hade aldrig kunnat överleva utan dagligt stöd från storkapitalet i Väst.

Se närmare i Stephen Zarlengas bok The Lost Science of Money som utkom först på tyska, då de ledande penningreformtankarna alltid vuxit sig starkast i de tyskspråkiga områden. Forskningen hur Karl Marx gick bankernas ärenden finns på sidorna 260 - 267 i den andra tyska upplagan (2008), som heter Der Mythos vom Geld.

Forska om penninghistorien på White TV: Stephen Zarlengas Money History Book;

Ladda ner Henning Wittes bok om bankreformen, Den Vita Skolan i Nationalekonomi, gratis här.