Som vanligt när det gäller för oss farliga delar av banksystemet, så har vi aldrig fått höra talas om det. Vem vet vad Financial Stability Board (FSB) är för något? Det är ett finansiellt styrinstrument utan demokratisk legitimation eller kontroll. Financial Stability Board (FSB) styrs av Mark Carney, Gouverneur av Bank of England, alltså den brittiska centralbankschefen. Redan det är illa varslande då den stora finansiella konspirationen styrs ifrån England, närmare bestämt den självständiga dvärgstaten City of London. Organisatoriskt sitter FSB i Basel hos BIS, Bank for International Settlements, centralbankernas centralbank som dikterar EU Basel III reglerna. BIS var banken som hjälpte Hitler att stjäla guldet från de erövrade länderna.

På senaste G20 mötet i Brisbane, Australien, kom FSB med en anvisning hur de stora bankerna skall räddas i nästa kris. Gissa vem som skall luggas? Du! Sverige är genom EU med i G20.

Som vanligt gäller moral hazard: bankerna kan spekulera utan risk. Går det bra, får de behålla vinsterna, går det dåligt, skall allmänheten betala. Tidigare hette receptet bail out, d.v.s. skattebetalarna rycker in, som i Sverige i början på 1990-talet, när konkursen av Finans AB Nyckeln drog med alla banker utom Handelsbanken. Under finanskrisen 2008, när Lehman Brothers låtits kollapsa, fick skattebetalarna rädda bankerna igen.

källa: bankrån à la Cypern

Nu skall detta döljas mera och man testade på Cypern 2013 att låta bankkunderna betala notan direkt för bankernas girighet, bail in. När större protester uteblev genom de korrumperade gammelmedia beslöt EU samma år att detta skall gälla för hela EU från 2018. FSB vill nu att det gäller i hela världen från 2019. Fram till början av februari 2015 skall synpunkter och konkretiseringar av de nya bail in reglerna ha lämnats in.

Man säger naturligtvis inte att bankkundernas insättningar och besparingar samt pensionspengarna skall stjälas utan formulerar det så krångligt, att gärningsmännen knappast själva förstår vad som menas:

"In a recent update to the G20 Leaders, the Financial Stability Board (FSB) stated that it would seek international agreement on a new, set level of "total loss-absorbing capacity" (TLAC) to be held by global systemically important banks (G-SIBs) that are subject to resolution measures. This is to ensure that large financial institutions can be resolved without recourse to taxpayer funds (by setting a minimum amount of loss-absorbing capital they must hold which can then be written off in a resolution situation), and effectively end the concept of banks that are "too big to fail". To that end, the FSB (in conjunction with the Basel Committee on Banking Supervision) has issued a Consultative Document which proposes: (i) a set of principles on the adequacy of loss-absorbing capital and the recapitalisation capacity of G-SIBs in resolution; and (ii) a detailed "term sheet" on TLAC which sets out the concrete proposals for the key features of the TLAC, including its objective, minimum requirement, eligible instruments, relationship with capital requirements, minimum maturity and priority. The critical proposal is that (subject to final calibration in 2015) the TLAC requirement would be a Pillar 1 requirement to hold 16-20% of risk-weighted assets, and at a minimum, twice the Basel III leverage requirement (which is expected to be 3%), such that G-SIBs with a TLAC requirement could be expected to hold an overall 19.5-25% of risk weighted assets as capital, even before factoring in any of the additional buffers. An "internal TLAC" amount would effectively be distributed to "material" subsidiaries of the G-SIB and in proportion to their size and risks. An "external TLAC" amount (i.e. that held by external creditors) would be written down and/or converted to equity, with losses absorbed according to the applicable creditor hierarchy." "klargör" Baker & McKenzie.

Med external creditors menas du och jag samt alla bolag. I vårt sjuka banksystem är det nämligen så att vi inte äger "våra" pengar på banken, utan banken äger dem. Detta gäller även sparkonton! "Våra pengar" ingår i bankernas balansräkning. Går banken i konkurs märks detta tydligt. "Våra" pengar blir då del av konkursmassan och vi har enbart en oprioriterad (utan säkerhet) fordran mot konkursförvaltaren. I ett ärligt banksystem hade bankkundernas pengar placerats på ett klientmedelskonto som är konkurssäkert.

Vi har i dagens system alltså enbart ett krav på banken att de skall utbetala de pengar som finns på vårt konto, m.a.o. banken har en civilrättslig skuld till oss att ge oss "våra" pengar. Detta skandalösa tillstånd skall nu alltså missbrukas ytterligare genom att banken i en kris skall få behålla det de redan har kapat åt sig, bail in. "in" därför att pengarna är ju redan inne hos banken och juridiskt sett deras.

Nu kommer kanske ett ljushuvud och säger att "våra" pengar är ju garanterat genom insättningsgarantin på 100 000 EUR. Detta gäller dock enbart pengar på ett sparkonto. Dessutom räcker garantin inte för alla i en stor krasch. Konstigt nog är garantin kopplat till EUR. Om EUR kursen är riktigt dålig, vilket står att förmoda i nästa kris, minskas beloppet man får ut i svenska kronor.

Men även om de flesta har ett visst skydd genom insättningsgarantin, så skyddas alla bolag som hanterar våra pensionspengar inte alls (100 000 EUR är då en piss i Mississippi). De kommer att åderlåtas på ett fruktansvärt sätt. I praktiken kan man säga att pensionspengarna kommer att försvinna vid de planerade bail in i nästa finanskris.

Alla som läser detta bör därför protestera hos sina lokala politiker och EU-kommissionen att bail in vansinnet stoppas innan det är för sent. Kontakta lokala media, där är bankernas censur ibland litet svagare.

Se även på White TV: EU:s bail-in/bankräddning en bluff;

Hemliga planer på tvångsskatt för bankkonton i andra Euroländer;

The City of London är en egen stat inom England;

På jakt efter nazisternas guld och Hitlers hemliga Alpenfestung;