Under den stora depressionen i början på 30 talet startade invånarna i den öserrikiska staden Wörgl under ledning av Silvio Gesell ett experiment med egna pengar. Man ville dessutom att pengarna var i omlopp hela tiden så att de kunde göra nytta för allmänheten. Att spara pengar ansågs omoralisk. Därför fick alla betala en straffavgift om de ruvade  för länge på sina pengar. Ju längre pengarna innehölls desto högre blev straffbetalningen.

I övrigt var pengarna som kom i omlopp inte knuten till en ränta. Man hade alltså tagit bort en av pyramidspelets hörnsten. Att ta ränta var förbjuden.

Projektet fungerade bra men förbjöds snabbt då etablissemanget ville ha kvar folket i ränteslaveriet.

Det var dock fel att se räntan som boven i dramat. Ränta som kompensation för att man avstår från att nyttja sina pengar är helt ok och kommer alltid att krävas av marknaden. Men att pumpa in pengar i samhället med en räntebelastning är kriminellt, då penningmängden för räntorna in finns redan från början vilket leder till att folk måste ta nya lån för att kunna betala räntorna (pyramidspel).

Det andra felet i Wörgl var att beröva pengar des sparfunktion. Det är oerhört viktigt att kunna spara och bilda reserver. Ett penningsystem som inte åstadkommer att pengarna kan sparas och behåller sitt värde (inte blir uppätna av inflation eller en straffavgift som i Wöegl) är värdelöst.

Fördelen med Wörgl var att kommunen skapade sina egna pengar utan att ta fram dem i form av lån.