Att Sveriges regering just nu kämpar med näbbar och klor för att vi skall gå med i den s.k. Europakten, är ett alarmerande tecken för vilken grad av brist på demokrati som nu existerar. Den sannolika anslutningen (på Brysselmötet i morgon) innebär en rungande örfil mot alla som röstade emot Euron, mig själv inbegripen. Den officiella anledningen till pakten är att stärka Euron och faran är nu överhängande att Sveriges politiker, i än högre grad än tidigare kommer att kasta in de svenska skattebetalarnas besparingar, i det mörka svarta hål som nu benämns Euro.

Att kärnan i Eurostödet, ESM (Europeiska stabiliserings mekanism) är ett kriminellt regelverk som inför en finansdiktatur har White TV redan varnat inför med inslaget: EU blir Finansdiktatur med ESM.

Men de sk. räddningsförsöken av Euron, innebärande nya lån, är ren galenskap. Det är som att släcka lågorna på en brinnande bil, genom att kasta bensin på densamma. En viktig orsak till Eurons fall, är att EU-länderna har överbelånat sig själva. Statsskulderna har idag nått så sjukligt höga nivåer, att det inte längre ens finns utrymme för att betala räntorna på lånen och med ytterligare skuldsättning, blir räntetrycket än värre. Samtidigt låter man tryckpressarna* gå  för att tillverka mer Euro, vilket skapar inflationen, eftersom då penningmängden i Euro, inte längre motsvarar värdet på den mängd varor och tjänster som existerar på marknaden.
* I dag skapas merparten av alla pengar elektroniskt, genom knapptryckningar på data-tangentborden i sk. centralbanker och alla privata banker.

Inget EU-land, möjligen med undantag av Sverige (läs ang. Göran Persons insats), har en chans att återbetala sina skulder redan idag, och detta även med bättre budgetdisciplin.

Det finns bara en möjlighet att rädda Euron och hitta en väg ut ur finanskrisen: att i grunden stöpa om det sjuka och kriminella finanssystem, som idag i realiteten är ett pyramidspel. Detta görs genom att avskaffa det regelverk som i dag gör systemet till ett gigantiskt pyramidspel:

1. Avskaffa regeln att pengar tillåts födas som skuld.
Den nuvarande ordningen medför att penningmängden för räntorna fattas, när nya pengar skapas, då samtliga pengar är gjorda som lån. Detta i sin tur medför att det blir matematiskt omöjligt att samtidigt återbetala både ränta och lånekapital på ett lån. För att skaffa nya pengar för räntebetalningar, måste nya lån tas eftersom detta är enda sättet till hur pengar skapas och kommer i omlopp. Detta genererar i sin tur automatiskt nya räntekrav, som nödvändiggör för låntagaren el. landet ifråga, att ta nya lån. Detta kan ses som ett väl utvecklat slavdrivar-system.

2. Avskaffa privatbankernas möjlighet att föda pengar.
Detta kan göras genom att höja kapitaltäckningskravet till 100%. Bankerna fråntas då möjligheten att "trycka" nya pengar och tvingas att enbart låna ut pengar som de redan har. (Enbart Riksbanken skall ha monopol på att producera pengar). Privatbankenas privilegium att göra pengar leder till en smygexpropriation på sex olika nivåer, se närmare mitt inledande anförande i White TV och min bok om finansreformen, som är mycket kort och kan laddas hem gratis här.

3. Återför de rånbyten som tidigare stulits i smyg, till folket.

4. Täck pengar genom arbete; och inte genom skulder, som idag, eller guld, som förr.

Vaken.se hänvisar i en aktuell inlaga till en LaRouche artikel om Europakten. Man misstänker att Håkan Ljugholts nej till Europakten, var den egentliga anledningen till hans fall. Jag tvivlar. Som jag ser det så fanns det tillräckligt med andra anledningar och dessutom har hans ekonomiske talesman Waidelich, ingen aning om dagens viktiga ekonomiska frågor. Thomas Östros är mycket skickligare inom detta område.

Sveriges för tillfället främsta politiker inom ämnet ekonomi, är kommunisternas Jonas Sjöstedt. Detta utgör en paradox, eftersom kommunisterna alltid suttit i knäet på storkapitalet. Karl Marx skrev det kommunistiska manifestet på uppdrag av bankstern Rothschild (se Rakowski-protokollet) och förföljde i England alla professorer i ekonomi som ville stoppa bankirernas maktmissbruk. Kommunisterna lade med flit fokus på de "onda" företagarna, för att skydda bankirerna.

LaRouche kommer också med ett reformförslag: återinförandet av Glass-Steagall lagen, dvs. att bankerna som tidigare under den lag som tillkom under Roosevelt, separeras i dels penning in-/utlåning och spekulation i värdepappershandel och dyl.. Detta är bättre än inget, men löser definitivt inte problemet, eftersom pyramidspelet med dess 'utmärkt' dolda möjligheter till 'rån', även med Glass-Steagall regeln finns kvar. Folket hos LaRouche-rörelsen är extremt begåvat, vilket leder till misstanken, att även de sitter i knäet på storkapitalet...

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=4932216