Allt blev inte bättre efter murens fall, då samma djävulska krafter hade makten på båda sidor
Saturday, 09 November 2019 16:38
Idag är det formellt 30 år sedan den tyska muren föll. För mig som tysk är detta en stor dag. Jag hade förmånen att få växa upp i Väst-Tyskland, men fick se och höra mycket av förtrycket i den gamla "östra" delen av Tyskland, vilket är en lögnaktig beteckning, då DDR handlade om den mellersta delen av Tyskland. Den östra hade de djävulska makthavarna från den nedre frjärde dimensionen, illuminater kallas de ibland, givit till Polen och Sowjet-Ryssland, då huvudsyftet med de båda världskrigen var att förinta Tyskland och mörda så många tyskar och ryssar och kristna som möjligt.
Jag hade precis blivit advokat i Tyskland och fått mitt första jobb för 1990 på en liten advokatfirma på Riddargatan i Stockholm. Hade jag inte fått det var mina planer att bli advokat i den nya, befriade delen av Tyskland, närmare bestämt Greifswald. Kunskaperna i den gamla DDR-juridiken hade blivit värdelösa så det behövdes en ny input. Problemet var dock att få en telefon. Det tog flera månader för 30 år sedan att få en egen telefon i det befriade DDR. Att få ett kontor var också extremt krångligt.
Dessutom var alla rädda för de gamla Stasi-nätverken. (Stasi = Staatssicherheit, statens säkerhet). De försvann nämligen inte efter murens falls, deras makt försvagades bara. Innan folket lyckades storma Stasis högkvarter i Berlin hade USA dock redan stulit de mest väsentliga akterna från Stasi, för att mörklägga, att CIA hade så många dubbelagenter i DDR. Dessa behövs för att den enda makthavaren på jorden, den från den fjärde dimensionen, kan ha full kontroll över båda marionetter, Öst och Väst. Vid denna tidpunkt stal USA också de berömda Rosenholz-akterna, pärmarna.
Förbundskanzler Merkel var litet aktiv inom ungdomsförbundet FDJ (Freie Deutsche Jugend) samt Stasi under täcknamnet IM Erika och den f d. förbundspresidenten Joachim Gauck under namnet IM Larve. IM betyder inoffizieller Mitarbeiter (inte anställd medarbetare) och var beteckningen för mindre viktiga kollaboratörer. Han var dessutom tidigare första chefen över de resterande Stasi-pärmarna , så lämpligt.
Mitt första minne om DDR var ett besök hos min moster i närheten av Lübeck 1963 när jag var ca. fem år gammal. Hennes make var tulltjänsteman och patrullerade varje dag den västliga delen av muren. Han tog oss med till jobbet och vi kunde se DDR:s gränssoldater och de självskjutande anläggningarna. Hans schäfer gnällde över DDR:s hundar och stämningen var mycket kuslig och ångestvållande. Mostern fick ofta besök av flyktingar som hade lyckats komma över gränsen, många var svårt sårade.
Min mor skickade varje månad ett paket till en familj i DDR med förnödenheter, som de hade svårt att få som t. ex. kaffe, bananer och annat som de bad om. Detta gjorde nästan alla i Väst-Tyskland på uppmaning av regeringen Adenauer, som var den bäste regeringschefen som Väst-Tyskland någonsin hade. Som tack skickade DDR-familjen sällsynta frimärken, s.k. Sperrwerte, som var mycket värdefulla och ofta även vackra.
Då min far var yrkesmilitär i Bundeswehr och jag reservofficer, hade vi förbud att resa till DDR. Först 1989 på våren fick jag dispens från militären att delta i en studieresa med alla tingsnotarier från Düsseldorf. Jag kommer aldrig att glömma bilköerna tidigt på morgonen in till Magdeburg. Trabanterna, Trabbis, vållade enorma och vidriga avgaser. Staden var nästan osynlig bakom denna gasridå.
Sedan inrättades Treuhand, en myndighet som skulle ta hand om den östtyska statens företag. Privategendom var ju nästan obefintlig under kommunisternas stenhårda diktatur. Där gick mycket snett och många värdefulla arbetsplatser förstördes i onödan och tillgångar skövlades. Västtyska banker köpte DDR-banker för en spottstyver och lät Treuhand garantera de gamla lånen. När Treuhandchefen Detlev Karsten Rohwedder ville stoppa dessa missförhållanden och kom den olagliga teknologitransferen med datorer under 1980-talet från Väst till Öst på spåret, mördades han 1991. Detta sände stora chockvågor genom det återförenade Tyskland. Mordet klarades aldrig upp men det mesta talar för att västliga underrättelsetjänster, typ Mossad (bankhuset Rothschild) eller CIA (bankhuset Rockefeller), låg bakom. De hade byggt upp RAF-spöket, die rote Armee Fraktion, som tidigare varit under Stasi-kontroll, men inte längre när Rohwedder och Deutsche Bank chefen Alfred Herrhausen mördades.
Fördelar med DDR var att kollektivtrafiken var nästan gratis, att det inte fanns arbetslöshet och hemlösa, att den medicinska nivån var hög och att naturen inte skövlades så mycket som i Väst-Tyskland. Idag lider just de s.k. neuen Bundesländer under stor arbetslöshet.
Idag är det ifrån de f.d. östtyska områden motståndet mot etablissemanget är störst med Pegida och AfD t. ex.. De tyngsta invandringskritiker kommer ofta från dessa områden.
Se även på WTV om DDR:
Churchill förrådde Öst-Tyska upproret 17 juni 1953;
Tyska staten mördade RAF Baader, Ensslin och Raspe för 40 år sedan i Stammheim;