foto Henning Witte

Under september 1996 gjorde jag, Henning Witte (POP), den stora ansvarsprocessen om Estonias förlisning den 28 september 1994 anhängig vid tingsrätten i Nanterre, en förort till Paris, eftersom det franska klassningssällskapet Bureau Veritas råkade ha sitt huvudsäte där. Det är en slags bilprovning för fartyg. Stämningen för nästan 1 000 offer efter Estonia-katastrofen gällde även det svenska Sjöfartsverket i Norrköping och det tyska Meyer-varvet.

Jag valde Paris då den franska skadeståndsrätten var mycket modernare än den svenska, som är en av Europas sämsta med löjligt låga skadestånd och andra hinder, i synnerhet mot den svenska staten. Redan då fick jag lära mig att Sverige inte är en rättsstat.

Mycket riktigt, så gick den svenska regeringen direkt offentligt ut och hotade med att sabotera rättegången i Paris med argumentet att de Estonia-anhöriga inte skulle ha rätten, att genomföra en ny dykundersökning av vraket, vilket var nödvändigt då Sjöfartsverket, alltså de som sedan ställdes till svars i Paris för nästan 900 omkomna, hade gjort en extremt slarvig dyk- och kameraundersökning av vraket under december 1994 och förmodligen även i smyg tidigare.

Hotet lyckades då den franska domstolen bröt mot fransk lag och saboterade en ny vrakundersökning, trots att den franska lagen tillät den. Sedan gjorde tingsrätten i Nanterre allt för att förhala denna viktiga rättegång, fram tills nu, den 12 och 15 april 2019 då det för första gången efter nästan 23 år genomförs en huvudförhandling om frågan, vem som är ansvarig för M/S Estonias förlisning. Innan blev det enbart förhandlingar om formella struntfrågor.

I början var svensk gammelmedia mycket noggrann med rapporteringen om den historiska rättegången i Paris, men efter att jag hittade och publicerade bilder på odetonerade sprängladdningar på Estonias skrov, föll jag i onåd. Mitt namn blev först smutskastat och sedan svartlistat i svenska media och de rapporterade hellre lögn om Estonia-rättegången än att kontakta eller citera mig.

Alla svenska fulmedia styrdes likadant av en central och osynlig hand: Styrelsen för psykologiskt försvar, en gren av den svenska militära underrättelsetjänsten MUST. Psykförsvaret lades ner efter mina avslöjanden i min bok M/S Estonia Sänktes, för att senare återuppstå under MSB. I de 73 programpunkterna från den demokratiföraktande JÖKen från januari 2019 är en punkt, att bygga upp ett nytt svenskt psykförsvar.

Förhandlingen i mitten på april 2019 är offentlig, men utan översättningar. Inga vittnen eller sakkunniga ska höras, bara pappers exerciser. Detta bådar inte gott.

OBS! Att Estonia-rättegången fördröjdes med 23 år är inget aprilskämt!

Annat om den sänkta Estonia-rättegången på WTV:

Estonia-rättegången i Paris 20 år, inget resultat ännu;