https://youtu.be/EXC2c7N_6Q8

 

Spiegel-journalisten och filmaren Jutta Rabe intervjuade mig, EU-Advokat Henning Witte, som ombud för den största Estonia-föreningen, med mer än tusen medlemmar i 18 olika länder, för första gången våren 1997. Hon skulle göra ytterligare en i raden av dokumentärfilmer om Estonia. Hon var den första som fick i Finland allvarliga uppgifter och bevis, att den officiella förlisningsförklaringen var lögn. Jag hade under mitt arbete med den stora Estonia-ansvarsprocessen i Paris för då 934 käranden stött på liknande uppgifter. Överlevande, agenter, ärliga poliser och journalister från andra länder samt många fler kom ständigt med nya uppgifter, att det pågår en gigantisk mörkläggning när det gäller Sveriges värsta katastrof i modern tid.

När Jutta Rabe och jag möttes efter flera månader av intensivt samarbete hösten 1997 på Grand Hotell i Stockholm konstaterade jag att hennes 14 dokumentärfilmer och mina talrika försök att engagera den svenska pressen hade misslyckats, när det gäller att få offentlig fokus på alla de överväldigande fakta, att M/S Estonia sänktes med flit, således det värsta massmordet i Sveriges historia. Jag hade enbart lyckats med att få TV3 Efterlyst att engagera sig i fallet; efter min inrådan t.o.m. första gången utan poliser i studion. Istället satt anhöriga, min sekreterare Sara och jag där och tog emot delvis sensationella tips.

Då, på Grand Hotell hösten 1997, presenterade jag för Jutta Rabe min idé att göra som Molière, att skriva en teaterpjäs, när etablissemanget är övermäktig. Vi möttes 1 advent 1997 utanför Berlin i Studio Babelsberg, Potsdam, den anrika gamla tyska filmstaden och började skriva manuskriptet till fictionfilmen Baltic Storm. Vi fick samtliga filminstitut i Tyskland samt det danska filminstitutet att ställa upp med pengar. Men det svenska filminstitutet vägrade, trots att Jutta Rabes viktigaste medarbetare hade tidigare varit anställd under flera år på SFI i Stockholm och kände alla där.

De tyska, danska, Juttas och mina pengar räckte dock inte till för att börja med produktionen. Det dröjde ända till 2002, tills Jutta Rabe lyckades hitta den sista avgörande finansiären i England. Hon hade listat ut att den engelska staten hade andra villkor för filmsubventionerna och de gick att kombinera utmärkt med de tyska. Med ca 9 miljoner EUR kunde inspelningarna börja. Alla skådespelare hade sänkt sina löner, för att hjälpa den goda saken. Mest tillmötesgående var Donald Sutherland, stort tack igen. Förhandlingarna med hans oflexibla agent drog ut på tiden, tills Donald själv ingrep. Det var under ett telefonsamtal den 11 januari 2003 då han sänkte sina krav och tackade ja för att hjälpa oss. Dagen efter publicerade CIA-blaskan Washington Times en stor mörkläggningsartikel om Estonia, där varken Jutta eller jag citerades, trots att CIA-agenten som skrev artikeln kostade oss mycket tid i diverse intervjuer några år innan. Då hade CIA alltså legat med sin artikel i buskarna och hoppats att Estonia-frågan inte skulle skvätta över Atlanten. Men nu när Donald Sutherland ställde upp, blev det klart, att Baltic Storm även skulle bli sedd i USA och Kanada, vilket också skedde. Hur kunde CIA inom ett dygn veta att Sutherland plötsligt hade tackat ja till Baltic Storm? Det fanns inget skriftligt, enbart telefonsamtal.....

Donald Sutherland, som spelar den amerikanska skurken från Pentagon i Baltic Storm

Vi informerade svenska media om Baltic Storm projektet och de drog genast igång en grov smutskastningskampanj. Kjell Sundvall fick kalla oss ostraffat för "tyska parasiter". Han hade väl själv planer på att göra en Estonia-film, som förmodligen skulle ha blivit samma mörkläggningsrappakalja som hans skräpfilm om Palmemordet.

Vi kontaktade då Bonniers SF får att få Baltic Storm visat i svenska biografer. Men SF vägrade med argumentet, att filmen skulle vara för politisk, innan filmen ens var färdig och innan de läst manuset. Schibsteds Sandrews var naturligtvis också med i konspirationen.

Hösten 2002 lyckades vi få Heron-City med sina då 19 biografer in i båten. De tyckte att vårt projekt var mycket intressant. Då köpte Bonniers upp Heron-City och kastade ut Baltic Storm. Det slutade med att enbart tre biografer vågade visa den avslöjande Estoniafilmen, en i Göteborg, en i Örebro, där det fanns så många drabbade i Lindesberg, och René Reiss' kvartersbiograf vid Hornstull i Stockholm.

Tack René Reiss för att du vågade visa Baltic Storm i Sverige

I motsats till utlandet köpte ingen svensk tv-station heller Baltic Storm. En brakförlust för Jutta och mig, som hade behållit de skandinaviska rättigheterna.

Men hästsvansäcklet på SVT sågade Baltic Storm i sin recension genom att jämföra den med en dålig tysk porrfilm från 1970-talet....

 

https://youtu.be/EXC2c7N_6Q8

 

Idag, till 18-årsdagen av M/S Estonias sänkning, kommer en länk där ni gratis kan titta på Baltic Storm och/eller ladda ner den.

http://veehd.com/video/4585229_Baltic-storm-2003

Att Julian Assange är oskyldig, hade White TV tidigare rapporterat, genom publiceringen av Anna Ardins för Assange smickrande Twitterinlägg, som hon suddade ut, strax innan hon gick till polisen för att anmäla Assange. Nu kommer brittiska Daily Mail med ett avslöjande foto:

Bilden är tagen den 15 aug 2010 på Glenfiddich restaurangen i Stockholm, där Anna Ardin (suddat) och Assange åt köttbullar med Rickard Falkvinge, Piratpartiets grundare. Om hon verkligen hade blivit våldtagen, hade hon säkert inte så gladeligen ställt upp med sitt sällskap så kort efteråt.

Se även den avslöjande filmen om den fula konspirationen emot Julian Assange på Vaken.se.

Assange och hans rådgivare har helt rätt, att Sverige är en lakej åt USA, vilket medför en hög utlämningsrisk till USA. Det är främst tre ämnen, där USA kan utpressa Sverige att avslöja svenska statens brott:

1. Palmemordet (framförallt polisspåret)

2. Estoniamassmordet (framförallt vapensmugglingen;

OBS! Glöm inte att nuvarande utrikesminister Carl Bildt då var statsminister med det fulla ansvaret för den svenska militärens vapensmuggling på M/S Estonia. Det var också Carl Bildt som startade den intensiva och internationella Estonia-mörkläggningen genom att leda spåret falskeligen på bogvisiret och vatten på bildäck.)

3. Deltagandet i väderkriget med HAARP. EISCAT och LOIS (framförallt den konstgjorda tsunamin jul 2004)

Sverige har fått ett rejält skamfilat ryckte genom deltagandet i Assange-konspirationen. Dags att städa upp i svinstian!

WIKILEAKS, ASSANGE & DEMOCRACY with Jennifer ROBINSON from CaTV on Vimeo.

När jag 2011 fick vetskap om att Anders Jallai var på väg att skriva en roman om Estonia, blev jag mycket imponerad över att han hade modet, att i Sverige offentligt våga beröra ett 'tabubelagt' ämne. Själv hade jag ju fått mycket skit för mitt engagemang runt M/S Estonia, när jag som ombud för den största Estonia-föreningen, genom min bok M/S Estonia sänktes och mitt initiativ/råmanus för Jutta Rabes spelfilm Baltic Storm, försökte avslöja för allmänheten att fartyget sänkts genom ett attentat. Jag köpte då Jallais två första romaner, Spionen på FRA, som handlar om spionen Wennerström, och Landsförrädaren, där mordet på Olof Palme står i centrum.

 

Wennerström-affären kan jag inte bedöma, men avseende Palme-mordet fick jag göra en rejäl djupdykning, då detta har ett nära samband med attentatet mot M/S Estonia, eller vad jag vill kalla 'Estoniagate', Sveriges värsta massmord genom tiderna.

 

2011kontaktade jag Anders Jallai och han sade då att han gärna skulle vilja göra en intervju med mig för sin nya Estonia-roman. Detta med hänvisning till att han redan läst min bok M/S Estonia sänktes, som alla kan ladda ner gratis här.

 

Tyvärr blev detta möte aldrig av, eftersom Jallai påstod sig att inte ha tid. Senare när jag i mitten på april 2012, på ABF-huset i Stockholm, höll ett föredrag om Estonia, vilket sanningsrörelsen Vaken.se hade ordnat, så dök Anders Jallai upp ca. en kvart efter föredragets inledning. Han smög in och satte sig längst bak i rummet, försvann ut under pausen och stack iväg ca. 10 minuter innan jag var klar med mitt föredrag. Efter vår tidigare rätt så vänskapliga kontakt per e-post, så hade jag förväntat mig att Jallai skulle försöka ta kontakt med mig, men något sådant skedde ej, och jag blev rejält besviken på honom.

 

Sedan efter att jag läst hans Estonia-roman, Natoagenten, blev min besvikelse än större, då jag uppfattade hans roman som en omoralisk mörkläggning. De Estonia-anhöriga jag pratade med är också upprörda. Romanen är visserligen mästerligt skriven, med väl genomtänkt dramaturgi och med mycket spänning, men problemet är att Jallai marknadsför sig som en sanningsspridare. Han påstår att han sitter på unika källor inom spionvärlden, som ger honom möjlighet att äntligen kunna presentera sanningen i den svenska samhällskroppens stora varbölder. Enbart sekretesslagen skulle ha gjort att han valde romanformen. För att höja trovärdigheten i sina böcker, återger han autentiska källor med kursiv stil.

 

Tidigt i boken leder han in läsaren på samma linje avseende M/S Estonia, som den internationella haverikommissionen (JAIC) förespråkar, och att de nog har rätt i sitt påstående att vatten på bildäck sänkte färjan. Han berör inte de uttalanden och utredningar, som talrika experter, inkl. flera skeppsbyggnadsingenjörer givit, om att detta strider mot naturlagarna. Vatten på bildäck kan omöjligen sänka en färja av denna typ. Det enda som kan hända är att färjan slår runt/kapsejsar. Se närmare info. i min film Estonias bomber.

 

en kapsejsad färja, källa skeppsbyggnadsingenjör Anders Björkman

 

Till och med den dåvarande statsministern Göran Persson sade till mig under ett möte maj 2000, att ”det är ju lätt att begripa, att vatten på bildäck inte kan ha sänkt en sådan färja”. Hon måste ha slagit läck under vattenytan på styrbords sida, eftersom hon fick stark slagsida åt styrbord och sjönk på mindre än en timme. Ett extremt snabbt sjunkningsförlopp för en så stor färja. De tekniska förutsättningarna för JAIC:s amsagor om förlisningen existerar ej. Detta eftersom färjan rymmer mer än 12.000 kbm luft under bildäck, luft som måste ut om fartyget skall kunna sjunka. Men M/S Estonia saknade en naturlig öppning i skrovet, för att denna luft skulle kunna läcka ut. Det enda som skulle hänt, om man nu skall fästa någon som helst tilltro till JAIC:s lögnaktiga teori om vatten på bildäck, är att färjan kapsejsat och flutit på den instängda luften, dvs. precis vad som hände med bilfärjan Jan Heweliusz i januari 1993.

Jan Heweliusz

 

Sedan framför Anders Jallai den oförskämda lögnen, om att det skulle gå ”rykten” om ett stort hål på babordssidan. Men sanningen är att information om ett stort hål i skrovet, dels inte handlat om ”rykten”, utan om teorier baserade på sjunkförlopp, trovärdiga vittnesuppgifter och fysikaliskt-tekniska förutsättningar. Dels att dessa teorier – vilka senare bevisades sanna – alltid avsett ett hål på styrbordssidan. Detta eftersom Estonia fick slagsida åt styrbord. Jallais påståenden om ”rykten” och hål på babords sida, är därför inget annat än ett elakt försök, att vilseleda sådana som inte är närmare insatta i ämnet.

 

Trots att det finns klockren teknisk bevisning om existensen av ett hål i skrovet, skriver Jallai även på sin blogg att det inte finns något sådant hål. Att Jutta Rabe inte kunde påvisa hålet under sin undersökning aug 2000 berodde dels på bristande tid och framförallt på att mörkläggarna senare har hällt sand och makadam på hålet, som dessutom förmodligen delvis göms av havsbottnen. Han nämner inga av nyckelbevisen för hålet, fast jag hänvisade honom till att informationen rörande min Estoniaforskning ligger på White TV, och att Jallai där hade möjlighet att titta på bl.a. det filmade bevismaterialet. Angående bevisen: se min film ”Estonias stora hemliga hål”.

 

Jallai dristar sig också till att svartmåla ett nyckelvittne som sett hålet, den svenske militärdykaren Håkan Bergmark. I romanen sätter han inte ut namnet, men den som studerat 'Estoniagate', vet att det är dykaren Bergmark det handlar om. Honom träffade jag av en händelse på en privat fest i december 1999 där vi blev goda vänner, vilket ledde fram till att vi firade millennieskiftet tillsammans i min lägenhet i Stockholm. Kort innan hade jag förmedlat kontakt mellan Bergmark och Jutta Rabe, som resulterade i en mycket avslöjande intervju. Så pass avslöjande att det var nödvändigt för tyska Der Spiegel, att censurera bort densamma. Detta verkställdes av Jutta Rabes Spiegel-kollega Helmar Büchel, en misstänkt underrättelsetjänst-agent som gjorde en ny intervju med Håkan Bergmark i vilken han enbart var ute efter att smutskasta honom, så att Håkan fick klaga mycket över det bryska bemötandet hos mig.

 

Både Jutta och jag själv blev fly förbannade över detta öppna censur-övergrepp, och fortsatte att gräva. Bergmark (inte aktiv längre) överlät då sin militära dykbok till mig, där hans dykning vid Estonia-vraket fanns noterad och bevittnad av hans chef. Vi framförde därefter en önskan om att träffa hans chef, en aktiv militär, för att få Bergmarks dykningar i början av oktober 1994 bekräftade. Detta resulterade i att jag sammanträffade med denne chef i Stockholm, där han framförde önskemål om att inte publicera hans namn. Avseende Bergmarks dykningar ville han varken förneka eller bekräfta dessa. Han hade sekretessproblem. På min begäran lämnade han några skriftprov, så att Jutta Rabe kunde be en forensisk specialist i Berlin, att jämföra hans handstil med underskriften i Håkan Bergmarks dykbok. Bingo, de matchade.

 

Inte långt därefter ringer Sven Anér mig och kräver att få veta namnet på den svenska militär som jag hade träffat. Jag upplyste då Anér om att vi hade lovat att skydda hans namn. Detta resulterade i att journalisten Anér blev mycket aggressiv och påträngande mot mig, sannolikt i förhoppning om att jag skulle falla för hans påtryckningar och bryta mot källskyddsregeln. Men det hela resulterade i stället bara i att jag bad honom att fara åt h… och lade på luren.

 

I samband med Jutta Rabes dykningar vid Estonia-vraket, med Gregg Bemis i aug 2000, blev jag uppringd av Expressen som ville ha info om Estonia och jag tipsade dem om dykaren Bergmark med hans telefonnummer. Detta resulterade i att Expressen i sin förmiddagsupplaga tryckte en intervju med honom, där han modigt nog bekräftade sina tidigare uppgifter om att han sett ett fyra-fem meter stort uppsprängt hål (inifrån ut) på styrbordssidan. Tydligen hade Expressens cesurerande 'överstepräster' sovit över denna morgon, men tills eftermiddags- och kvällsupplagan hade de uppenbarligen vaknat till, eftersom Bergmarks intervju då bort-censurerats. Anm: Expressen är i Sverige känd som 'Skräpos' inofficiella pratkvarn.

 

Trots att Jallai i Natoagenten citerat mig som sanningsvittne ur min bok M/S Estonia sänktes, kommer han alltså nu och försöker att diskreditera Bergmark, ett nyckelvittne som för övrigt direkt efter sin intervju med Jutta Rabe, förlorade sitt jobb. Beaktningsvärt ar att Jallai i boken ingenting nämner om

• - den Estonia-process i Paris som fortfarande, efter 15 års sabotage mot densamma, pågår.
• - om det film- och bildmaterial, som uppvisar odetonerade bomber applicerad på Estonias skrov. Se filmen Estonias bomber.
• -  Jutta Rabes analys av metallbitarna , vilka utgjorde grädden på moset i bevisföringen, dvs. att bogvisiret hade sprängts bort.
• - att rampen aldrig varit öppen under sjunkförloppet, trots att det finns klockren bevisning för detta. Se filmen om Estonias stora hemliga hål.

Fig. 1.3.1 - Den stängda rampen i överbyggnaden två minuter efter slagsidan. Fig. 6.1 i (5) i JAIC:s lögnaktiga rapport, där Henrik Sillaste ritade för JAIC, att rampen var stängd efter Estonia fick slagsida mot styrbord.

 

Efter att jag läst färdigt Jallais Estonia-roman, bad jag honom om att få göra en filmad intervju. Detta avböjde han trots att han ju tidigare ville ha en intervju med mig, men eftersom jag stod på mig, gick han med på att jag kunde få ställa skriftliga frågor. Dessa följer här nedan (noteringar inom klammer har tillkommit som förtydligande efter att jag skickade Jallai mina frågor):

” Hej Anders,
Jag har frågor till dina två senaste böcker. Den första [boken om Wennerströmaffären] kan jag inte bedöma, men jag var tvungen att djupdyka i Palmemordet, då det hänger tät ihop med Estoniamassmordet.
Till Landsförrädaren:

1. Varför nämner du inte , att DN rapporterade 1997 om tre Stasiagenter, som ansågs skyldiga till mordet på Cats Falk? Se närmare mitt inslag på White TV:
http://www.whitetv.se/sv/palmemordet/226-har-saepo-cats-falcks-blod-pa-sina-haender.html

2. Varför nämner du inte Chip Tatum och Craig Williamson?

Till Natoagenten:

1. Varför presenterar du JAIC:s scenario att vatten på bildäck har sänkt E som mest troligt? Alla som kan lite fysik vet, att detta scenario bryter mot naturlagarna, mot fysiken. Vatten på bildäck kan inte sänka E, det gör att hon kapsejsar. Detta är en avgörande skillnad. Bildäcket är byggt så, att vatten på bildäck inte kan komma ner under bildäck där ca. 12 000 kbm luft är instängda.

2. Varför säger du att rampen var öppen under sjunkningsförloppet, när den i själva verket aldrig varit öppen, vilket lätt kan visas?

3. Varför vilseleder du läsaren genom att skriva om ett ryckte, att det skulle finnas ett stort hål på babords sida, när alla diskussioner runt hålet gäller ett hål på styrbords sida?

4. Varför förnekar du ett stort hål i skrovet trots att det finns teknisk bevisning för det?

5. Varför lägger du tyngdpunkten i boken på lasten och inte på varför E sjönk, på ansvarsfrågan?

6. Varför motsäger du dig sjäv ang. spridning av "lögn" i media ang. det stora hålet?

Du låter militärdykaren Bergman säga på s. 246: "En kollega till mig i Dykgruppen fick uppdraget att sprida lögnen i media,  att Dykgruppen sett ett stort hål i Estonia. Det var ett uppdrag av någon i SSI."

Men på s. 460 skriver du:
”Jöran Järv hade alltid varit skeptisk till uppgiften (om hålet) och skulle kolla den nu. Dessutom hade han aldrig hört talas om den där dykaren som lämnat uppgiften."

7. Varför finns på sidorna 344 till 349 inga frågor om sjunkförloppet och ansvarsfrågan?

8. Varför skriver du på s. 361 "Jag fick reda på det jag ville. Varför Estonia sjönk," trots att du inte redogör för sjunkförloppet eller ansvarsfrågan?

9. Varför fokuserar du aldrig på Mossad och Mind Control i dina tre romaner?

10. Varför nämner du inget om Jutta Rabes metallbitar?”

 

Men Jallai väljer att lämna mina, för honom obekväma frågor obesvarade. Trots påminnelse så fortsätter hans tigande i saken och jag har varken sett- el. hört röken av honom, sedan han föreslog mig skicka honom skriftliga frågor.

 

Jallai uppvisar i sin bok en diametralt felaktig uppfattning om försvarets och SÄPO:s roller i landets försvar gentemot yttre fiender, vilket endera tyder på okunskap från Jallais sida, el. ännu värre, att han går någons ärenden i saken. Detta eftersom vi vet att den svenska militären, efter bästa förmåga, fram till mitten av 90-talet, försökte försvara Sverige mot främmande makt, inklusive de så omskrivna U-båtskränkningarna, men också kränkningar från icke NATO-nationer relaterat till "israeliska" Mossad, beivrades. SÄPO däremot har inte kunnat uppvisa motsvarande åtgärder från den tiden.

 

Trots detta svartmålar Jallai sina forna kamrater inom militären och låter SÄPO och USA framstå som hjältar i sina romaner. Men tyvärr är verkligheten den omvända och de åsikter som framförs i Landsförrädaren och Natoagenten, stämmer också bra in på författare som går Mossads och USA:s ärenden. D.v.s. någon som i sitt värv att smutskasta Sverige, väl gör sig förtjänt av den titel Jallai get sin andra bok - Landsförrädare.

 

Jallai har som tidigare yrkesmilitär varit attackdykare och som pilot flugit Viggen. D.v.s. en personifiering av något av det bästa, det svenska försvaret kan uppvisa och mönsterbilden för en modig människa. Efter sin militära karriär har Jallai varit med och bärgat värdefulla champagneflaskor till återvärlden och hittat den så länge försvunna DC-3:an, från 1950-talets spionflygningar längs med Sovjetunionens gränser, som Sverige utförde i egenskap av hemlig NATO-medlem.

 

Hur kan det vara möjligt att Jallais beteende mot mig enbart kan sammanfattas som mycket fegt? Varför debatterar han inte Estonia med mig, när han t.o.m. i sin bok citerar mig som Estonia-expert. Detta också med tanke på att vi i fråga om motivbilden, misstänkt vapensmuggling från NATO:s sida, har samma uppfattning. Vad gäller vapensmugglingen är romanen Natoagenten trovärdig. Jutta Rabe och jag själv har också varit inne på den fd. sovjetiska Paldiski-ubåtsbasen i Estland.

 

Går det att hitta en vettig förklaring till varför en så modig och sympatisk man som Anders Jallai

- plötsligt förråder sina militära kamrater,

- blå ljuger om Estonia,

- ställer sig på landsförrädarnas sida,

- fegt duckar undan en Estonia-debatt med mig …

… och samtidigt skriver som en gud? Sådana personer brukar inte vara lika bra med pennan som med svärdet.

 

Den enda förklaring jag kan komma på är att Jallai skulle kunna blivit utsatt för hjärnkontroll (mind controll). Tekniken för detta har under mer än 60 år utvecklats i smyg, och vid sidan om USA och Ryssland, är Sverige ledande i utvecklingen att fjärrstyra människor, utan att de ens är medvetna om detta. I så fall öppnas möjligheten av att någon 'spökskrivare' författat romanerna och med hjälp av 'mind control'-teknik dikterat dem för Jallai i smyg? Jag kan i Sverige bara tänka mig två extremt skickliga och skrupelfria romanförfattare, som dessutom kan spionagevärlden: Jan Guillou och Leif GW Persson.

 

Om denna misstanke stämmer, skulle Jallais romaner vara en örfil för Sverige, utdelad av främmande makt….

 

P.S. Mina försök att få in en kritisk kommentar till Jallais blogg, i vilken han förnekar hålet, blev ihärdigt bortcensurerad. Undrar hur många andra kritiker föll offer för hans hänsynslösa censur......

 

 

Under juli 1996 fick jag huvudansvaret för den skadeståndsprocess, som hade inletts för att utkräva ansvar för M/S Estonias förlisning, där ca. 852 offer på ett förskräckligt sätt hade omkommit (aldrig förr i modern tid, hade så många svenskar mist livet på samma gång). När rättsprocessen om Estonia inleddes i Paris, rapporterade svenska massmedia till att börja med sakligt och på ett näst intill överdrivet sätt, om varje detalj i förhandlingarna. Jag fick därför ett oväntat positivt intryck av svenska massmedia, men när de första alarmerande indicierna dök upp hösten 1996, att katastrofen inte var en 'vanlig' olycka, utan ett attentat, blev svenska massmedia mycket motvilliga att belysa också denna aspekt, av den största civila färjekatastrofen i Europa sedan andra världskriget (Sovjet sänkte den försvarslösa tyska flyktingbåten Wilhelm Gustloff 1945).

För att uppmärksamma svenska media om fallet, rekommenderade flera goda vänner att jag skulle kontakta Jan Guillou och Leif GW Persson. Jag har redan berättat i ett tidigare inlägg, att mina förfrågningar till dem möttes av 'kalla handen'. Jag började då att ringa runt till alla viktiga svenska redaktioner, inom både tryckta media och radio/TV. Endast en redaktion nappade: TV3:s program 'Efterlyst'. Dess redaktör Andreas Rocksén hade också modet, att påbörja en egen utredning avseende misstankarna, om att Estonia medvetet sänkts. Jag blev överlycklig.

Ett problem ang. TV3:s 'Efterlyst', var att programmet sändes med poliser medverkande i studion. Saken var den att vi hade kommit på, att den svenska polisen blockerade en objektiv utredning om Estoniakatastrofen, och dessutom var polisen djupt insyltat i märkliga försvinnanden av många räddade besättningsmedlemmar, inkl. reservkaptenen Arvo Piht. Jutta Rabe hade listat ut, att flera av de poliser som misstänktes i anknytning till det s.k. polisspåret i Palmemordet, också medverkade i en framgångsrik mörkläggning av Estonia-massmordet. Det finns tyvärr många kusliga samband mellan M/S Estonia och Palmemordet (en som skriver om detta är Anders Jallai).

Efter att jag satt in Rocksén i många av de konstigheter, som rimmade illa med den officiella förklaringen, om att vatten på bildäck skulle ha sänkt Estlands stolthet, så förklarade jag problematiken ang. medverkande poliser för honom och bad att han skulle köra sändningen utan poliser i studion, vilket annars var standard. Andreas avfärdade först mina argument mot den svenska polisen, med att jag var för konspiratoriskt lagd. Men efter några dagar kontaktade han mig och viskade, att de hade hört sig för inom polisen och fått mina farhågor bekräftade. Det blev därför som jag ville och för första, och sannolikt också sista gången, i det anrika 'Efterlysts' historia, så kördes programmet utan polisen i studion. I stället satt anhöriga, min sekreterare Sara och jag i studion och tog emot tips. En mängd tips strömmade in, men tyvärr blev de stulna för mig under ett inbrott i mitt arkiv för några år sedan. Många viktiga Estonia-dokument försvann vid detta tillfälle ... Jutta Rabe drabbades av liknande inbrott i Potsdam/Berlin.

 

En kopia av det viktigaste tipset, som Sara hade skrivit ut för oss, hittade jag dock på nätet. Undrar hur det hamnade där:

Tipset ovan om sänkning av en rysk U-båt, anser jag vara det viktigaste av alla de tips som strömmade in. Tipslämnaren Holmén och jag stämde kort efter sändningen träff, men ca. en timme innan mötet lämnade han, efter div. kryptiska förklaringar, återbud. Jag och Sara fick intrycket att allvarliga hot riktats mot honom. Senare medgav han att två ester, strax före det inplanerade mötet, hade besökt honom och hotat honom till livet.

Jag förväntade mig att polisen eller Estonia-åklagaren Tomas Lindstrand, skulle höra av sig till Efterlyst-redaktionen, eller till mig för att ta del av inkomna tips. Men icke sade Nicke. Det enda de gjorde, var att efter alla konstens regler mörklägga fallet. Var det därför Tomas Lindstrand gjorde en så lysande karriär?

Sedan, framförallt efter våra bombfynd på det sjunkna fartyget under 1998/99, blev jag alltmer svartlistat av svenska media. En kampanj startade, som först gick ut på att förolämpa och smutskasta mig, för att sedan övergå till nedtystande av allt som hade med mig och Estonia att göra. Denna kampanj som fortfarande pågår, drivs så hårt, att även dagens mediainslag om M/S Estonia, förtiger att Estonia-processen i Paris fortfarande pågår. På så sätt undviker man att behöva hänvisa till mig ... Detta är en av anledningarna till varför jag nu själv påtagit mig rollen som journalist.

Tack vare Vaken.se kan ni nu se Efterlyst från den 15 maj 1997 här. Kort efter denna sändning kom plötsligt Leif GW Persson till Efterlyst och fallet Estonia sänktes lika kvickt som själva färjan.

Här hämtas min bok M/S Estonia Sänktes gratis:

http://pdfcast.org/pdf/m-s-estonia-s-nktes

http://www.scribd.com/doc/81348957/Henning-Witte-MS-Estonia-Sanktes

Se även på White TV: Hela Sverige ljuger om Estoniakatastrofen;

Estonias stora hemliga hål;

Estonias Bomber;

Chalmers Estonia-ljuger för hela världen; svensk vetenskap en hora;

Upprop till måndagsmöten runtom i Sverige!;

It's more than 17 years that the Estonian ferry M/S Estonia killed more than 852 people. Sweden has done everything to obstruct an independent investigation. I started a litigation for 944 victims in September 1996 in Paris against the ship builder, the Swedish Maritime Administration and the Classification Society Bureau Veritas. The Swedish Government obstructed that litigation together with other dark forces. Until today no hearing have been in the French court about the question who is responsible for the biggest ferry catastrophe in Europe after WWII.

In the film Drew Wilson is interviewed. He made a long interview with me but never published it. This and other facts make that I suspect him working for the CIA, being part of the huge cover up. He is telling a lot, but hiding the juicy pieces.

As usual there was a NATO naval exercise called Cooperative Venture 94 when Estonia sunk. It confused (was meant to) because the scenario was the rescue of a civil passenger ferry. The same trick was used at 9/11, 7/7 in London, and Utøya in Norway.

The Final Report from JAIC on the Estonia case was a huge lie; as was the NIST Report on 9/11.