Skandal att OS hålls i våldtäkts- och tortyr-landet Kina, folkmord vardag i Kina

Alla som deltar i OS och inte kritiserar Kina för sina tortyr- och våldtäktsläger bör skämmas. Men den korrupta olympiska kommittén har aldrig brytt sig om mänskliga rättigheter ....

Läs på AB

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/z7wGrO/os-2022-sayragul-om-tortyren-i-kina-pagar-ett-folkmord

"Det är i slutet av januari 2018 när vakterna eskorterar in 41-åriga Sayragul Sauytbay i en större lokal i fånglägret i regionen som Kina kallar Xinjiang.

Officiellt kallas de utbildningsläger och påstås motverka terrorism. Vittnesmålen inifrån är samtidigt helt andra. Att du kan hamna där av egentligen vilken anledning som helst. Och att du sedan inte vill något hellre än att komma levande därifrån.  ....

Publiken är vana vid de offentliga bekännelserna. I lägret är de vardag. Oftast uppdiktade, ibland sanna, men nästan alltid helt banala.

– Lägg dig ner!, beordrar vakten.

Ytterligare två maskerade män kommer fram och sliter av kvinnans byxor. Hon skriker ”nej” men är sekunder senare ändå begravd under den väldige vakten på golvet.

Vilt panikslagen stirrar hon på åskådarna och skriker, ”Hjälp mig! Snälla, hjälp mig!”. Mannen på henne stönar och rosslar som ett djur.

Runt dem börjar människor gråta. Andra svimmar. Gemensamt är att de då genast släpas ut ur rummet.

Längst bak vid väggen förstår Sayragul nu vad det är som pågår. Det är ett test. Ett experiment för att se hur nedbrutna och styrda internerna hunnit bli. Hur mycket mänsklighet det ännu finns kvar att dunka ur dem.

”Oberörda skulle vi se på när den unga kvinnans huvud ryckte fram och tillbaka, vilt av smärta och fruktan. När den första mannen var klar och drog upp sina byxor, likt en hyena som ätit sig mätt, satte sig den andra maskerade mannen på den skändade kroppen på golvet”, berättar hon i sin bok ”Ögonvittnet”.

Sayragul blir stående. Blixtstilla men med en smärta i kroppen som en amputerad utan bedövning. Andra protesterar nu högljutt.

”Vakterna grep omedelbart tag i dem och förde bort dem, medan kvinnan skrek tills hon var helt tom, helt urholkad inombords, och den tredje mannen tvingade sig in mellan hennes blodiga lår.”

Till slut är det tyst i rummet.

”Nu hade kvinnan slutat skrika; allt vi hörde var hennes rossliga andning. Hon var deras byte. De skulle kunna slita henne i bitar om de kände för det. Några stod inte ut med att se på längre utan sänkte sina huvuden. De beväpnade vakterna ledde i väg fler och fler interner. Alla försvann.”  .....

Efter två dagar i lägret hör Sayragul för första gången skriken. De desperata djuriska vrålen från det svarta rummet.

Det ligger i trapphuset bakom den glasväggsförsedda vaktkuren. Platsen varifrån fångarna i den 25 meter långa korridoren bevakas dygnet runt.

Tolv celler på vardera sida. Tredubbla lås och en extra regel som förstärkning. Kameror precis överallt.

Sayragul förstår inte vilken tur hon har när hon för första gången får se sitt eget rum. Det är sex kvadratmeter naken betong. Ett hål i golvet, ett tvättställ och en madrass tunn som två plastpåsar.

I taket lyser lamporna dygnet runt men det fönsterlösa rummet är trots allt att jämföra med sviten på ett hotell.

Sayragul har internerats som lärare åt övriga fångar. Som välutbildad och flerspråkig kazak ska hon varje dag utbilda de andra fångarna i kinesiska slagord, seder och sånger. Hennes elever bor i rummen intill och morgonen efter sin första natt i lägret får Sayragul se dem för första gången.

Scenen beskrivs i hennes bok.

”Prick klockan sex öppnades alla dörrar automatiskt. För ett ögonblick tappade jag andan. Från de öppna dörrarna till internernas celler kom en vidrig stank av svett, urin och avföring som spred sig genom korridoren och genomsyrade hela våningen. Vakterna i blå uniformer bar munskydd när de gick in i cellerna i flygeln mittemot.”

Hon förstår senare att fångarna enligt reglerna har rätt till en kvadratmeter cellgolv var. I verkligheten kan det ändå pressas in 20 personer på 16 kvadrat. På varje våningsplan trängs 400 personer.

I varje cell finns en platshink med lock som toalett, men internerna får bara tömma den en gång per dygn. Blir den full är den full."

 

Se även på WTV:

Kina mördar på beställning, organhandel just in time;

Kina missbrukar barn för att knyta ihop AI med mind control, perfekta slavar;