Källa

Jag gillar Kajsa Ekis Ekman för hennes mod. Hon var med i Ship to Gaza och vågar kritisera det kommunsitiska Kina trots att hon själv är extremt vänster. Idag avslöjade hon på AB:s kultursida en jätteskandal som moderatledaren Ulf Kristersson är inblandat i:

Kristersson svek de stulna barnen

Kajsa Ekis Ekman om M-ledarens ansvar i adoptionsskandalen: Stoppade inte handeln

.......

Vanligast var dock att företrädare för (den kinesiska anm. WTV) staten öppet konfiskerade barn. Statstjänstemän gjorde hembesök hos föräldrar som fått fler än ett barn och krävde att de skulle böta stora belopp eller lämna ifrån sig det yngsta barnet.

Hur många barn som kidnappats på det här sättet finns det inga officiella siffror på – vissa källor talar om 22 000. Föräldrar har protesterat och skrivit petitioner och många vägrar fortfarande att ge upp sökandet efter sina barn med skilsmässor och arbetslöshet som konsekvens.

2005 uppdagades så äntligen sanningen när några av förövarna ställdes inför rätta. 27 personer häktades och tio kom att dömas för människohandel, däribland chefen för ett barnhem. Det visade sig att barnen hade stulits för att säljas för adoption. Bland annat till Sverige. Och ordförande för Adoptionscentrum under den tiden, Sveriges största adoptionsförmedlare, var den nuvarande moderatledaren Ulf Kristersson."

...

Adoptionscentrum förmedlade under samma tid dessutom 33 barn från barnhemmet Changsha, en stamkund till människohandlarna vars chef också köpte en limousine åt dem som tack. Dessutom 14 barn till från Changde, också involverat i barnhandel. Adoptionscentrum förmedlade vidare ett barn från barnhemmet Shaoyang, vars chef samarbetade med polis och tjänstemän för att ta barn från fattiga föräldrar som brutit mot ettbarnspolitiken. Barnens vänner, en annan svensk adoptionsförmedlare, förmedlade dessutom 21 barn från barnhem som varit kunder till ligan.

Skandalen fick oerhörda konsekvenser i Kina, men även i mottagarländer som USA och Holland. ....

Men i Sverige har skandalen med de stulna barnen i Hunan-provinsen knappt ens nämnts. Kristersson har inte fått en enda offentlig fråga om sin roll i att stulna barn kan ha kommit till Sverige. Mycket märkligt i ett land där blivande statsministrar vanligen får alla sina kvitton, hyresavier och sambos granskade.

Under Kristerssons tid som ordförande för Adoptionscentrum, åren 2003–2005, växte adoptionerna från Kina till USA, Europa och Sverige. Kina blev det land som Adoptionscentrum förmedlade allra flest barn från, runt 250 om året. Kina var populärt: väntetiderna var korta, barnen oftast friska och de hade inga födelseattester då så gott som alla angavs som ”hittade”. ...

När svenska myndigheter får vetskap om fallet, 2006, är det enda de gör att höra sig för hos den kinesiska diktaturen. Svaret de får från den kinesiska adoptionsmyndigheten CCAA är att ”Det är förbjudet att sälja barn i Kina. Om man följer lagen uppstår inga problem med barnhandel.” De får också en försäkran om att alla barn som kommit till Sverige ”verkligen är övergivna.” (Alla länder som frågade fick exakt samma svar.)

2003 kom den statliga utredningen Adoption – till vilket pris? (SOU 2003:49) som föreslog en skärpning av reglerna för adoption för att undvika handel med barn. Ett förslag var att begränsa betalningen för barn. Utredningen menade att det som Adoptionscentrum kallade för ”biståndsverksamhet” gav incitament till barnhem att skaffa fram barn på olagliga sätt. Utredningen ville därför upprätta en tydlig skiljelinje mellan adoption och biståndsverksamhet.

I stället för att välkomna förslaget inledde Kristersson en massiv motkampanj. I tidningar, debatter och remissvar framförde han åsikten att det vore praktiskt taget slut med svenska adoptioner om man inte längre fick betala barnhem. ”Alla de stora ursprungsländerna skulle försvinna” skrev han i en artikel på DN Debatt: ”Av de knappt 700 barn som fick svenska föräldrar genom oss förra året skulle sammantaget 37 barn ha fått komma till Sverige om utredningens förslag varit lag.”

Trots att organisationer som företrädde barns rättigheter ville se ett stopp för betalningen till barnhem, valde regeringen att gå på Kristerssons linje. I propositionen var förslaget borta. En enda kommentar hade Kristersson till uppgifterna om barnhandel: ”Det är en rätt brutal värld där ute.”

Andra vidrigheter ifrån kommunistiska Kina på WTV:

Organstöld i Kina från levande människor;