Politik till döds

2017-03-08 21:40

Tankar om svenskpolitiskt vansinne av Jan Erik Sigdell:

Som utlandssvensk i 49 år får man en annan syn på vad som försiggår i Sverige än när man lever i landet. Man säger ju att man inte ser skogen för bara träd. Men utifrån betraktat får man nog en hel del klart för sig som de som lever inne i skogen inte ser.

En sak som är skrämmande är en diktatorisk likriktning. Man får inte ha en egen mening utan skall dela den officiellt föreskrivna, annars är man högerextrem, rassist eller någonting annat otäckt. Man skall manipuleras att som andra tänka ”politiskt korrekt” – ett otrevligt begrepp som är en ny form av diktatur och åsiktsstyrning men med ett luddigare namn och faktiskt någonting som litet liknar naziststyret i Hitlers stat likväl som kommunistväldet i Sovjetunionen och DDR. Bara mera i smyg. Man hamnar inte i fängelse, koncentrationsläger eller Gulag för att han sin egen åsikt, men man kan förlora sitt jobb och sin karriär, vänner och samhällets sociala välsignelser. Kanske rentav sin bostad om man inte är tillräckligt långt ute till vänster. Detta kan kallas vänsterfascism…

I Merkels Tyskland är det på liknande vis. Allt som ligger en mm in från vänsterkanten blir plötsligt till högerpopulism med en underton av högerextremism. En mitt finns inte. De kan också där förlora jobbet, nekas tillträde till någonting, eller få ett hotellrum avbokat.

När jag gick i skolan i Sverige på 50-talet såg jag under en kort tid på vägen ett valplakat med ett hakkors och en hammare med skära. Texten var: ”De tu äro ett.” Liksom ormen Ouroboros biter sig i svansen, möts höger och vänster i extremism och diktatur. Där blir de ett. Där blir skillnaden skenbar och där upphör frihet och demokrati. Den sanna friheten kan tydligen bara finnas i mitten. Men ”mitten” har ju som begrepp nekande raderats ut i den politiska terminologin. Rätt till egen åsikt innebär då i praktiken rätten att ha den föreskrivna åsikten. Rätten till yttrandefrihet att som en papegoja upprepa offentliga uttalanden.

På 60-talet talades det i Sverige ibland om demokratur. ”Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där den politiska makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val” (https://sv.wikipedia.org/wiki/Demokrati) och innebär att man styr efter folkets vilja. Var finns idag en sann demokrati? Möjligen i Schweiz, där folkomröstningar hålls några gånger om året i olika frågor och enligt grundlagen staten måste rätta sig efter resultatet. De är där beslutande och inte ”rådgivande”, som det så vackert kallas. 1967 infördes högertrafiken i Sverige i strid mot folkviljan som hade röstat emot den. Sedan dess har man tydligen aktat sig för att ha folkomröstningar i Sverige… Detta hade inte gått i Schweiz, där det faktiskt var en demokratisk paradox att kvinnor allmänt fick rösträtt så sent som 1971, därför att deras rösträtt bara kunde införas genom en beslutande folkomröstning. Männen röstade då länge emot och man kunde inte göra någonting annat åt detta än upprepade referenda, vid vilka med tiden den ena kantonen efter den andra gav efter, tills äntligen hela landet hade gjort det. Så visst kan ren demokrati också vara ett problem, men dock så oerhört mycket mera alla former av diktatur! I praktiken styr man i nästan alla ”demokratier” emot folkmajoritetens vilja, och det egentligen med tvång. Statsbeteckningar som ”Tyska Demokratiska Republiken” är ju ett hädiskt hån mot folket och mot den frihet det skulle ha haft. Egentligen är regeringspolitik en form av religion och staten är gud!

Vad beträffar Schweiz bör dock tilläggas att man även där ibland försöker manipulera omröstningarna, till exempel med en valsedel där man skall markera ”Ja” om man är emot och ”Nej” om man är för, med formuleringar som får många att ta fel.

Nu har vi problemet med migration av en tsunami av människor som säger sig fly från krig och nöd. Det har uppskattats att 20-25% av dem är verkliga flyktingar, som naturligtvis skall ha hjälp! Men resten då? Opportunister som egentligen bara söker ett bättre liv, men tyvärr också kriminella och terrorister som vill ta över det samhälle de kommer till och tvångsmässigt införa sharia och Islam samt en primitiv kvinnosyn som ser kvinnor som en mindervärdig grupp i samhället. De är själva klart rasistiska med sin inställning mot vår kultur, mot andra religioner och just mot kvinnor. Den som framhäver detta blir dock lätt kallad rasist. De får alltså vara rasister, men inte vi… Men är det verkligen rasism att vilja bevara en egen kultur i skydd mot strävan att förinta den? Nej, det är ju självförsvar! Det är för varje sunt tänkande människa uppenbart att man måste skilja agnarna från vetet! I första hand att ta hand om de äkta flyktingarna och inte utan vidare släppa in de andra. Men också i en del andra avseenden.

Det enda hopp som vi kan ha i denna situation är så långt att det lyckas att få det hela till en sammanlevnad i ömsesidig respekt och god vilja på båda sidorna, för det räcker inte med en självuppoffrande god vilja bara på ena sidan, för då kan det gå helt galet. Det är för övrigt ett långt mera än rimligt krav att den som söker asyl skall på ett språk som han eller hon förstår skriva under att respektera landets lagar och inhemsk kultur och att man kan förlora sin asyl om man inte gör det, även ett svenskt pass inom en lämplig tidsperiod efter att man har fått det.

Reinfeldt har sagt att man med migrationen vill säkra svenskarnas pensioner. Otroligt naivt! Han menar att det behövs människor i landet som arbetar, tjänar pengar och betalar skatt och lagstadgat bidrag till pensionskassan. Det är ett växande problem i många länder att när befolkningstillväxten minskar, balansen mellan dem som får pension och dem som betalar för den blir skev och räkningen till slut inte vill gå ihop. Vad som behöves är då nya medlemmar i samhället som vill arbeta och är kvalificerade för arbetsuppgifter som håller uppe ekonomin i staten. Hur många av dessa migranter – av dem som inte är äkta flyktingar – är arbetsvilliga, som verkligen vill ge sina bidrag till landet och folket och på lång sikt därmed faktiskt också till sig själva? Och hur många vill åka snålskjuts på landets allt mera urholkade finanser? Hur många är utbildade och kvalificerade för mera anspråksfulla arbetsuppgifter? Hur många måste annars hänvisas till ”skräpjobb”, i brist på annat? Erfarenheten i Europa visar att en mycket stor del av dem helst vill slippa arbeta och hellre livnär sig med droghandel, stölder, överfall och annan kriminalitet. Den visar också att de flertalet är outbildade och okvalificerade för de flesta jobb som är mera anspråksfulla.

Så Reinfeldts idé leder istället till motsatt resultat: mångfaldigt flera bidragsmottagare! Utöver de verkliga pensionärerna också en växande skara av migranter med existens- och arbetslöshetsstöd. Varifrån skall då de pengarna komma? Förutom alla andra kostnader som samhället har med dem, inte minst på grund av förstörelse och skador, gratis förtur i hälsovård och bostadssökande och mycket annat. De skall naturligtvis inte svälta ihjäl, men de skall lämpligen sändas hem igen om de inte är äkta flyktingar och liksom har ljugit sig in. Hur nu det skall kunna organiseras när de har slängt sina papper och ljuger om varifrån de kommer… Är det rasistiskt att skriva så? Det handlar ju om konkreta fakta!

Detta är en ren självmordspolitik, en kapplöpning mot den ekonomiska avgrunden med utarmning av pensionärerna! Förutom andra aspekter på kulturdöd, växande osäkerhet, fara och rädsla i befolkningen.

En egendomlig grupp är extremfeminister som i immigranter tycks se riktiga män medan svenska män för dem är mesiga. De nästan försvarar dem som om de skulle ha rätt att våldtaga kvinnor och nedtystar problemet som närmast oförargligt. I Tyskland har en sådan grupp föreslagit att man inte skulle tala om ”offer”, för när det finns offer finns det också förövare. På fullt allvar menar de att man istället skulle tala om ”Erlebende”, dvs. ”upplevande”! (Opfer von Vergewaltigungen sollen in Deutschland zukünftig „Erlebende“ genannt werden.) Är då gärningsmannen en person som erbjuder en ”upplevelse”? Skall man rentav vara tacksam för det? Och vad skall man kalla det som händer ett missbrukat barn? Kanske ”äventyrslek”? Det hela blir allt mera perverst, sjukt, vidrigt och psykopatiskt. Det blir allt mera obegripligt hur sådana självdeklarerade ”feminister” kan skamligt förråda utsatta medsystrar. De skulle antagligen må bra av en egen ”upplevelse” för att äntligen begripa vad det är fråga om. Women Defend Yourselves. Men just de har kanske en sadomasochistisk tillfredsställelse av sådant.

Eller är det så: ”Det händer inte mig och de andra skall hålla käften!” Tills det en dag händer dem också… Det skulle nog också vara bra för dem att se hur sharia gör med en kvinna som har anklagats för otrohet: Iran Infuriated By Film Of Woman's Stoning, Ban sharia law worldwide. Se här, vad de kan göra med en gisslan: German Hostage Jurgen Kantner Beheading Execution. Är de sådant som de vill ha i Sverige med?

För bara några år sedan var man stolt över att ha genomdrivit sexköpslagen. Svenska män blir straffade om de betalar för sex. Skall det nu gå ett steg längre så att en stor grupp av män rentav belönas för våldtäkt? Åtminstone med ringa straff eller helst straffrihet. Blir indirekt dessa ”feminister” nu en sorts ”hallickor” eller bordellmammor för utsatta medsyster? Fritt fram för förövarna. Bara de inte är svenskfödda… Swedish Women Living in Fear from both Immigrants and Extreme Feminist Militants.

Jag utgår ifrån att många nyheter och rapporter i fria medier inte når fram till de officiella medierna i Sverige, som helt tydligt är styrda och censurerade. Därför avslutar jag detta med en lista på nyligen sammanställda länkar till fri information.

 

Du måste logga in för att kunna kommentera.