Av Jan Erik Sigdell

Tidigare blev i många länder en person som visade sig vara HIV-positiv inte utan vidare insläppt. Idag är det delvis tvärtom! En HIV-smittad kan nu få asyl redan av detta skäl! Migrationspolitiken leder till sjukdomsimport. Även tuberkulos och andra sjukdomar importeras. Med den massiva eruption av våldtäkter som politiken också har lett till – med en ökning av omkring 1500%! – kan det nog inte vara på annat sätt än att ett (sannolikt växande) antal av offren nu också är HIV-positiva. Om detta tycks ingen (tillgänglig) statistik finnas. Den vore kanske inte ”politiskt korrekt”… Man kanske inte vill att sådana siffror kommer fram. Politiken får ju inte avslöjas som dödligt misslyckad. Kanske man av det skälet inte ens bryr sig om att systematiskt testa varje våldtäktsoffer. Dessa kan då ovetande föra smittan vidare.

En person som vet att han eller hon är HIV-positiv gör sig straffbar med att ha sex utan skydd. Men vem tänker på det när det gäller migranter?

Det har i Mellaneuropa dykt upp fall där barn har smittats med tuberkulos av en migrant som arbetade med dem i ett daghem. Andra sjukdomar att se upp med är naturligtvis syfilis och gonorré. Har man fått gonorré märker man det väl snart, men syfilis har en lång inkubationstid och första tecknet kan förbises.

Observera att jag skriver migranter och inte flyktingar. Man har uppskattat att endast omkring 20% av migranter är verkliga flyktingar. De andra är opportunister som på folkets bekostnad söker en tillvaro som är bättre för dem. Därmed importeras också kriminalitet och terrorism. Det självklara kravet på att de, för att få asyl, skall skriva under på ett språk som de förstår att respektera landets lagar, kultur och religion (inte överta kultur och religion, bara samexistera med dem) tycks ingen politiker hittills ha lyckats begripa. Därmed öppnas dörr och port för rasism mot den inhemska befolkningen (som man ju aldrig talar om), islamisering. kvinnoförakt och våld. Man importerar också bottenskrapet i det samhälle som de kommer från.

I slutet av juni kom det fram att den svenska polisen inte längre klarar av att hantera all migrantkriminalitet och skriker på hjälp:

Schweden: Polizei kapituliert vor Migrantengewalt!
http://www.journalistenwatch.com/2017/06/21/schweden-polizei-kapituliert-vor-migrantengewalt/

Sweden Civil War: National Police Chief, 'Help Us, Help Us!'
http://beforeitsnews.com/opinion-conservative/2017/06/sweden-civil-war-national-police-chief-help-us-help-us-3294571.html och https://vladtepesblog.com/2017/06/25/sweden-on-the-brink-of-civil-war-national-police-commissioner-help-us-help-us/

Varifrån skulle den hjälpen komma? Svenska armén? Den vaknar tydligen först nu upp efter en lång vintersömn… NATO (North Atlantic Terror Organization)? Ryssland?

Det torde vara av det skälet som Stefan Löfvén i slutet av juni reste till Polen under två dagar för att försöka övertyga polackerna att ta in en massa mera migranter, men så dumma är de säkert inte. Den hemliga avsikten vore då att försöka länka om migranter från Sverige till Polen istället för att ärligt införa fungerande gränskontroller. Då hade han svetsat på rätt ställe.

Men i Sverige har regeringen inte lyckats svetsa ihop politik med realitetsförnuft och har tydligen fallit mellan rälsarna, överkörda av verklighetsexpressens snabbtåg på väg mot avgrundens brant. Då kan det numera göra detsamma om inte alla vagnarna är bra svetsade. Följden av deras katastrofala hantering av migranter är lastad på det tåget och de försöker nu bara rädda rumpan för att slippa erkänna sitt ödesdigra misstag. En rapport nyligen i alternativmedier säger (13 juni): “8 more areas in Sweden added to list of so-called ‘no-go zones’” (https://www.rt.com/news/392009-eight-hoods-added-sweden-no-go-zone/).