Expressen kom igår för en gångs skull med en mycket viktig utredning om ett fall, där socialtjänsten i Jönköping hade tagit barnen från föräldrarna Stefan och Lena. Det var en hårresande läsning. Lena och Stefan som inte kunde få barn, fick ett nyfött tvillingpar placerat hos sig, en uppväxtplacering, efter noggrann utredning av socialtjänsten i Jönköping.

"Alla från socialtjänsten som de träffat har sett dem som utmärkta föräldrar. Enligt de vanliga kriterierna har Stefan och Lena klassats som det perfekta familjehemmet.

Men nu har kommunen förlitat sig på en helt ny testmetod. En metod som påstås var "vetenskapligt säker" - och klassat Stefan och Lena som att ha "problem med otrygg anknytningsstil"." skriver Expressen.

"Metoden kallas IAS, Intervju om anknytningsstil, och har i tysthet fått brett genomslag bland landets kommuner.

Metoden sägs bygga på anknytningsteori och mäta vuxnas förmåga att knyta an till barn. Metoden har i Sverige främst kommit att användas av socialtjänsterna för att utreda familjehemsföräldrar, blivande adoptivföräldrar eller föräldrar som brister i omsorgen."  ......

"IAS, Intervju om anknytningsstil, sägs kunna mäta vuxnas sätt att knyta an till barn, "ankytningsstilen", men uppges också kunna mäta kvaliteten på ett äktenskap eller kvaliteten på relationen till sin ursprungsfamilj eller andra närstående."  ....

"Själva intervjun tar runt en timme. Intervjuobjektet får beskriva sin relation till tre närstående personer. En analys av intervjun tar ytterligare några timmar.

Den socialtjänstpersonal som runtom i landet utbildas i metoden blir behöriga efter bara fyra dagars utbildning."

Man behöver inte ha läst psykologi eller psykiatri för att direkt kunna förstå att IAS handlar om kvacksalveri. Bara ordet stil i denna sammanhang låter samtliga alarmklockor ringa. Det går inte att mäta vuxnas sätt att knyta till barn, eller tvärtom. Det går inte heller att mäta kärlek. Sådana företeelser går inte att mäta som en distans mellan två städer, de kan möjligtvis bedömas.

Metoden är helt enkelt svammel och bör aldrig ligga till grund för att slå sönder det heligaste bandet som finns på jorden, det mellan barn och föräldrar. Om inte extremt tunga skäl föreligger gör man mer skada än nytta att slå sönder kärnfamiljen. Att skilja barn från föräldrar vållar så hemska skador på båda sidor att det kan kallas för tortyr.

foto från Expressen

När man sedan ser fotografiet i Expressen på kvacksalvaren som införde IAS-metoden till Sverige, blir bilden ännu klarare. Hon heter "Karin Lundén, 72, och har sin bakgrund på avdelningen för socialt arbete vid Göteborgs universitet." Hon ger ett minst sagt motbjudande och förtroenderaserande intryck. Ingen som vill anknyta till henne. Inga vakna drag där heller.

Karin Lundén och en kollega är de enda IAS utbildarna i landet enligt Expressen. Ca. var femte kommun använder sig av denna kvacksalveri. Vilken skandal, vilket onödigt lidande de vållar.

"Karin Lundén säger att hon i dag leder en grupp på "fem-sex personer", hon vill inte avslöja vilka de andra är, som analyserar alla IAS-intervjuer som görs runtom i landet.

Kommunernas egna IAS-intervjuare gör egna intervjuer - men vågar inte lita på resultaten. Istället styrs allt av Karin Lundén som uppger att hon och den okända gruppen i efterhand "kontrollkodar" alla resultat." (fet genom White TV). Detta är en typisk pyramidstruktur som används av de ljusskygga krafterna. Då behöver man bara kontrollera toppen av förtryckarpyramiden, Karin Lundén, för att åstadkomma maximal samhällsskada.

Naturligtvis är manualen till IAS hemligstämplad, "instrumentsekretess".

Expressen har letat fram Pehr Granqvist som "är professor i psykologi vid Stockholms universitet och en av Sveriges tyngsta experter på anknytningsteori."  Han kommenterar:

"– Man lägger för mycket vikt vid ett enda övervägande, när man ska värdera hela situationen för föräldrarna och barnet. Anknytningsintervjumetoden har väldigt bristfälligt stöd för att dra den typen av slutsatser.

Granqvist dömer ut IAS-metoden som han menar "smutskastar" anknytningsforskningen och bygger på ett feltänk.

– Det problematiska är att om man ger ärliga svar i intervjun så riskerar man att bli klassad som otrygg och det används sedan av socialtjänsten för att säga att man är olämplig som förälder.

– Det här är en udda fågel får man säga i den internationella forskningen. Det är ett nytt instrument som inte alls har genererat den mängd studier som behövs för att man ska kunna säga att den har ett bra vetenskapligt stöd.

Granqvist menar att metoden knappt ens har vetenskapligt stöd att används som forskningsinstrument på gruppnivå. Han säger att det är "bedrövligt" att metoden används för utredning av föräldrar av socialtjänsterna. Granqvist menar att anknytningsteori överhuvudtaget inte är användbart i socialtjänstutredningar och att Karin Lundén sätter för mycket tilltro till metoden.

– Barnet bryr sig inte om förälderns anknytning. Barnet bryr sig om den omvårdnad som den får."

Det var en litet snällare formulering för kvacksalveri.

En stor skandal är även att domstolarna lät denna tortyr ske utan att stoppa det. Det borde införas speciella familjedomstolar som i Tyskland.

Det är sällan att White TV citerar så mycket från Expressen, men journalisten Claes Petersson skall ha all tack och heder för denna modiga och viktiga information.

Det går som en röd tråd att tvångsomhändertaganden av barn har ökat i Europa. Det vet White TV från ett seminarium i Wien i början av juni 2016, som organiserades av eldsjälen Elisabeth Kammerlander och från samarbetet med den Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter (NKMR) under ledning av ytterligare en eldsjäl: Ruby Harrold - Claesson.

Syftet är att förstöra kärnfamiljen. Detta skall göra barn ännu mera osäkra, utöver påtvingade och för tidiga dagisbesök. Då går de lättare att styra av de negativa bakgrundskrafterna som mer än gärna använder sig av ansvarslösa kvacksalvare som Karin Lundén.

Andra räddningsförsök för kärnfamiljen på White TV:

Beate Kelly: Stop Child Abductions by Authorities!

Klaus Oberndorfer raped by catholic priest, then convicted for homosexual behaviour in Austria;