Nyligen hade Avpixlat igen en mycket modig och brisant insändare från en f.d. Must agent, Lennart Lannerbäck, från Eskilstuna:

"Då jag under andra hälften av 80-talet var engagerad i den svenska militära underrättelsetjänsten som C Und/Säk Fo43 kom jag givetvis också att då syssla med de återkommande ubåtsincidenterna. Om detta har jag skrivit i ett tidigare, sannolikt för långt, inlägg.

Här vill jag emellertid beröra ett annat fenomen som präglade de frågor jag hade att syssla med, nämligen det faktum att man i försvarsledningen poängterade risken för att i inledningsskedet av en militär konflikt (och då gällde naturligtvis att motståndaren utgjordes av Warsawapakten) risken för att i vårt land skulle uppträda s.k. diversionsförband.

Dessa skulle, enligt uppgift, i fredstid uppträda, enligt den info som gavs, exempelvis som polska tavel- och potatisförsäljare och skulle i samband med denna verksamhet göra sig bekanta med placering av viktiga objekt, såsom elförsörjning- och kommunikationsknutar, adresser till stridspiloter och annan nyckelpersonal i samband med ett överraskande inlett anfall och därvid gå till aktion och “eliminera” dessa.

En annan “skum” kategori var sovjetiska långtradarchaffisar som inte bara rekognoserade lämpliga framryckningsvägar, broars bärighet mm utan också på sina hytt-tak hade utrustning som möjliggjorde kommunikation med WP-satelliter. Så fort en sådan förare stannade upp i skogen för att låta sitt vatten eller att han upptäckt en svamp i diket (ryssar blir överlyckliga över åsynen av en sådan växt) så gick larmet omedelbart, bland annat till mig, från någon hemvärnsman inom mitt ansvarsområde.

Jag påstår dock inte att dessa förare inte kunde ha ovannämnda uppgifter. Det kan mycket väl ha förhållit sig så. Men när jag föreslog att man skulle kontrollera den nämnda rymdkommunikationsutrustningen vid gränspassagen och tala om att antingen skulle den beslagtagas eller var det bara att återvända dit man kom ifrån, så vart det stopp. Anledningen återkommer jag till nedan. Vad avser potatisförsäljarna ansåg jag det vara rent nys. De vistades ju här på mycket begränsad tid och kunde sålunda inte träda i aktion “när det var dags”.

Att man verkligen tog frågan på allvar bevisas också av att man producerade en ganska dramatisk film i ämnet.

Så ringer mig en f.d. kollega som slutat sin militära tjänst för att tillträda som chef för en flyktingförläggning i Sörmland (mitt ansvarsområde). Jag orienterade mig om att han månatligen mottog många “flyktingar” från bl.a.Turkiet och Afghanistan. En mycket stor del av dem utan några som helst identifikationshandlingar. Det slog mig att det fanns nästan 50 miljoner människor i Sovjetunionen som talade turkiska språk.

De presumtiva diversionsförbanden skulle, enligt försvarsledningens information, sträva efter att snarast etablera sig i det svenska samhället och först när det eventuellt var dags, som sagts ovan, på order gå till handling. Med dessa förutsättningar vände jag mig till Säpo och föreslog att vi skulle placera “öron och ögon” i flyktingförläggningarna för att måhända snappa upp något.

Säpograbbarna mötte förslaget med ett litet flin och sade: “Ja, det kan Du ju försöka med, Lennart“. Jag gick till min närmaste chef och lade fram förslaget. Svar: “Jo, men det går ju inte“. “Varför?” “Det begriper Du väl för fan själv“. “Är det ett dumt förslag?” “Nej, men det är ju inte politiskt gångbart.” (Med dagens vokabulär PK.) Ej heller visade det sig vara “politiskt gångbart” att beslagta de påstådda utrustningarna på långtradartaken.

Så var det då.

Idag dräller det in i tusentals s.k. “ensamkommande flyktingbarn”. I stor utsträckning “barn” i enligt deras egna utsagor 17-18-år gamla men ofta av svårbestämd ålder. Huvuddelen av maskulint kön som mycket ofta gått i koranskolor. Och praktiskt taget alltid utan identitetshandlingar. (När de sedan bildar kriminella gäng och skjuter ihjäl varandra är de inte “barn” längre utan kallas “yngre män” i media).

Samtidigt strävar IS(IS) efter upprättande av ett kalifat som enligt de långsiktiga planerna skall omfatta större delen av Europa och Mellanöstern. Jag tror inte att dessa herrar är så mycket dummare än de i Kreml.

Vore det sålunda inte dags att ytterst noga granska dessa “ensamkommare” i sömmarna i stället för att bara lyssna till deras snyfthistorier? Jag har ett förslag till hur man skulle kunna få bukt med detta problem men det presenterar jag först om jag får någon respons på detta inlägg.

Slutligen, som en information till svenska folket: på Balkan och länderna däromkring kallas Sverige för “strutsflickan”. Sticker huvudet i sanden och röven i vädret och säger “ta mig!”.

källa: http://www.bokus.com/bok/9789185653096/spioner-emellan/

Första rösten i filmen är från SR:s Erik Ridderstolpe: