Estonia-processen utsatt för stor konspiration och sabotage
2013-09-28 23:00
Det känns mycket skönt att jag, Henning Witte, lyckades bygga upp och etablera White TV sedan tre år tillbaka. En av anledningarna var alla dessa ständiga lögner från svenska massmedia om de viktiga frågorna ang. M/S Estonias förlisning precis för 19 år sedan. Jag blev efter vår upptäckt av bombbilderna på Estonias vrak helt nonchalerad, mobbad och/ eller felciterad av gammelmedia i Sverige, till skillnad från Estland, Finland och Tyskland. Jag kunde i min bok, M/S Estonia Sänktes, visa hur den militära underrättelsetjänsten styr svensk media. I dag vet jag att militärens (FOI) mäktigaste verktyg är mind control teknologin. Man fjärrstyr journalisterna med tankekontroll. Skrämmande och enkelt!
I dag är det igen en sådan situation, där Erik Ridderstolpe från Sveries Radio, ger vinklad information om den stora ansvarsprocessen i Paris, som jag startade sept 1996 med 944 käranden från 16 olika länder. De hade samlats i en anhörigförening som kontrollerades hårt av MUST, den svenska militära underrättelsetjänsten. Styrelsemedlemmen Allan Sooman kom ofta i spionorganisationens majors uniform till anhörigföreningens möten.
När jag dristade mig publicera bombbilderna på Estonia började konspirationen från MUST och andra underrättelsetjänster. Hot och anonym telefonterror mot mig och mina närmaste. Det blev omöjligt att samarbeta med MUST-styrelsen och jag blev smutskastat i SvD och AB. Jag blev tvungen att lägga ner uppdraget för de Estonia-anhöriga 1999.
den osynliga Estonia minneslunden på Djurgården i Stockholm; även konsten blev utsatt för konspirationen
2002 bad Helje Kaskel och Jutta Rabe mig att återuppta rollen som juridiskt ombud för de anhöriga, då ingen annan hade kunskap om fallet och dess fallgropar. Vi bildade Estonia Litigation Association, ELA. Helje blev ordförande, Elisabeth Nilsson vice.
Jag organiserade med ELA en stor manifestation på Norrmalmstorg sept. 2002. Efter det började Helje Kaskel konspirera mot ELA. Hon kallade inte till årsmöten och smutskastade mig och Elisabeth. Tillsammans med Jan Gillberg från DSM hetsade hon journalister på mig genom att mata dem med felaktig och för mig nedsättande information. Elisabeth och jag kunde då inte längre samarbeta med Helje Kaskel, som jag misstänker att vara under MUST:s kontroll.
Jag hade med de dåliga erfarenheterna innan skrivit in i ELA:s stadgar, att föreningen upplöser sig automatiskt själv om styrelsen inte organiserar årsmöten. Då ordföranden Helje Kaskel vägrade att kalla till årsmöten redan 2003 blev föreningen ELA upplöst 2005. Helje Kaskel ger dock fortfarande sken av att ELA inte har upplösts.
Som vårt ombud i Paris valde jag 1996 den franske advokaten Erik Schmill, som jag kände från den Tysk-Nordiska juristföreningen. Han är mycket begåvad, expert på sjörätt och talar flera språk flytande. Han blev under processens gång allt konstigare, så att jag misstänker att även han har fått hot eller dylikt. Han svarade inte på skriftliga frågor längre, ringde aldrig tillbaka och befriade det svenska Sjöfartsverket från att vara en av de tre svaranden i Paris-processen. De andra är Meyer-varvet som byggde färjan Estonia och Bureau Veritas, som är klassningssällskapet. Då även Sjöfartsverket gjorde bristfälliga kontroller på Estonia, krävdes de också på skadestånd. Ingen har bemyndigat Schmill att släppa Sjöfartsverket ur processen. Erik Ridderstolpe och Sveriges Radio teg om det då och idag. Jag anmälde Schmill dock inte till samfundet, då han är helt oskyldig. Jag vet ju själv vilket helvete jag blivit utsatt för. Dessutom saboterar de franska domarna detta viktiga rättsfall ännu mera.
Under 2007 bad Schmill oss om samma sak som han ber om nu: ytterligare uppgifter, som styrker att kärandena drabbats av katastrofen. Elisabeth Nilsson och jag slet med kopieringen och skannandet av det enorma materialet från 944 människor hemma hos henne i Osby. Schmill fick då 2007 en cd med alla begärda uppgifter levererat till sitt fina kontor i Paris. Men tydligen har han inte använt det i domstolen. Varför går Erik Ridderstolpe inte in på denna viktiga fråga?
Dessutom har nu Elisabeth Nilsson skickat en ny cd till Schmill. Även det tiger Ridderstolpe om. Han tillåts tydligen enbart kontakta för etablissemanget bekväma mörkläggningsnickedockor. Att låta en som systematiskt saboterat Estonia processen komma till tals i Ekots intervju, visar hur litet de är intresserat att få liv i processen.
Att var och en måste betala höga advokatkostnader stämmer inte heller. Det finns svenska rättsskyddsförsäkringar som täcker kostnaderna. Men de är med i konspirationen och betalar mycket dåligt. Nyheten med de höga advokatkostnaderna skall tydligen skrämma folk, då etablissemanget inte vill ha en ansvarsprocess om Estonias förlisning.
När jag kontaktade Erik Ridderstolpe för ett år sedan och bad honom att rapportera om den sjunkande Estoniaprocessen, då vägrade han med argumentet, att sådant inte skulle vara en nyhet. Men när marionetter kontaktar honom, då plötsligt är det en nyhet.
Det är så dags att någon ställs till svars för att så många människor dog en fruktansvärd död!
Och: det är så dags att alla ljugande och mörkläggande journalister ställs till svars!
Estonia-ansvaret får inte glömmas bort from Henning Witte on Vimeo.