Tyska staten mördade RAF Baader, Ensslin och Raspe för 40 år sedan i Stammheim

Jag älskar att titta på Tatort, Tysklands mest populära och framgångsrika TV-deckarserie sedan slutet av 1960-talet med mer än 1 000 avsnitt. I Tyskland bör man inte ringa någon en söndag kväll mellan 20.15 och 21.45, för då sitter de flesta bänkad framför TV:n och tittar på Tatort (brottsplats). I går sändes Der rote Schatten, den röda skuggan, om den Tyska hösten 1977, der Deutsche Herbst, en serie terrorattentat från Baader-Meinhof ligan som skakade Tyskland i sina grundvalar. Den slutatde med att tre av grundarna till terrorgänget hittades döda i sina isoleringsceller på morgonen den 18 oktober 1977, i det extra för dem nybyggda högsäkerhetsfängelset Stammheim i Stuttgart. Offren var RAF-ledarna Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe. En fjärde terroristkvinna hittades mycket svårt skadad, Irmgard Möller. Hon överlevde trots fyra djupa knivhugg runt hennes hjärta. Natten kallas för dödsnatten i Stammheim, die Todesnacht von Stammheim.

Officiellt deklarerades dödandet som självmord fram till idag, men redan Irmgard Möllers öde sätter direkt stora frågetecken. Ingen orkar jaga fyra djupa knivhugg mot sitt hjärta, som dessutom är ett väldigt osäkert sätt att begå självmord. Männen Baader och Raspe skall ha använt pistoler, som skall ha insmugglats av deras försvarsadvokater. Alla fyra var vältränade pistolskyttar, varför skulle kvinnorna då inte använda pistoler också?

Redan texten på Wikipedia indikerar att den officiella självmordsversionen är lögn. Där leds läsaren till att tro att det handlade om självmord. Ännu tydligare blir Googles sökningsresultat. Texter om mordversionen är jätte svårt att hitta. För mig som erfaren konspirationspraktiker klarnar mordbilden ganska snabbt. Jag har själv blivit utsatt för en stor konspiration när jag dristade mig att presentera bevis att M/S Estonia sänktes, Sveriges största massmord i modern tid som officiellt fortfarande säljs in av gammelmedia som olycka.

På 1970-talet levde jag i Tyskland och har inget minne alls till de talrika indicier att Stammheimfångarna blivit mördade. Dessa fakta presenterades inte av massmedia och de var då den enda informationskällan för de flesta. Jag minns att man var glad över att terroristerna var borta, som hade mördat så många oskyldiga människor. Först genom min täta kontakt med Jutta Rabe sedan 1997 fick jag höra att dödsnatten i Stammheim stinker.

Jag delade då inte heller kritiken som den röda arméfraktionen RAF (= Baader-Meinhof ligan) hade mot samhället. Jag var helt enkelt fruktansvärd hjärntvättat av de västtyska massmedia och skolan. Att vänstermedia var kritiska mot USA:s Vietnamkrig framgick visserligen, men TV i form av CIA-kontrollerade statliga ARD och ZDF var mycket tongivande (fanns bara dessa två statliga kanaler). Först idag vet jag att vänstern hade rätt med sin kritik mot USA:s ohyggliga krigsbrott i Vietnam.

Kritiken mot de människoföraktande bankerna förstår jag också först nu, likaså den mot shahen av Iran. Baader-Meinhof hade rätt i många punkter, men användandet av våld, i synnerhet mot helt oskyldiga, kan aldrig godkännas.

Av mörkläggarna som Wikipedia t.ex. prisas Stefan Austs bok om dödsnatten: Der Baader-Meinhoff-Complex (1985), som har blivit film genom Eichinger 2008. Att dessa herrar får breda ut sig med sin opinion drar också samtliga alarmklockor på ringning. Jag har själv drabbats av Stefan Austs extrema lögn i samband med M/S Estoniaforskningen. Han var chef för Tysklands mest renommerade tidning Der Spiegel, när Jutta Rabe var anställd där. Hon lyckades svetsa loss två metallbitar från Estonias för som sedan testades postiv för sprängning av fyra olika institut, två i Tyskland, ett i USA och ett i England. Men Aust ger då uppdraget till ett statligt tyskt institut, BAM, att återigen testa metallbitarna. De kom med lögn efter politiska påtryckningar och sade att metallen hade deformerats av rostskyddsbehandlingen med metallkulor, alltså inte blivit utsatt för en sprängning. Meyervarvet kunde dock visa att de hade använt sand och icke metallkulor.

Trots denna gigantiska lögn från Spiegel chefen Aust fick Jutta Rabe foten med argumentet att hon skulle ha vilselett allmänheten. Hon fick sedan jobb hos konkurrenten Focus. Jag berättade för höga redaktörer där att jag misstänker att Stefan Aust är en Mossad-agent (RAF ville ju hjälpa Palestina mot Israels förtryck). Då svarade Focus-experterna att de definitivt visste att Stefan Aust jobbade för KGB när han tog bort Ulrike Meinhofs barn från Libanon mot hennes vilja.

Det finns på Nätet enbart en grundläggande bok som tagit upp alla konstigheter i Baader-Meinhof-gängets dödsfall: Die Todesnacht von Stammheim av Helge Lehmann. Här kommer ett axplock av det viktigaste alarmerande fakta:

1. Den undersökande polisen Peter Raisch från länskrim i Stuttgart var en av de första som kom till cellerna med de döda terroristerna och sade: "Jag har tänkt på mycket vid denna moment, men inte på självmord!"

2. En av underrättelsetjänsterna inslussad Quisling vittnade inför domstolen att Baader-Meinfof-ligans försvarsadvokater hade smugglat in pistolerna i sina akter. Detta vittnesmål ledde till att två av advokaterna dömdes senare till långa fängelsestraff, trots att de var oskyldiga. Det gick lätt att bevisa att säkerhetskontrollerna i Stuttgart Stammheim var så effektiva, att det inte var möjligt att smuggla in vapen. Advokaterna röntgades med metalldetektorer och fick ta av många kläder och lägga ifrån sig sina akter och andra föremål de ville ta in. Dessutom fick fångarna byta kläder när de uppsökte sina advokater, för att sedan bli undersökta av vakterna efter besöket. En senare undersökningskommission kom fram till att det var ingalunda klarlagt hur dessa pistoler som hittades hos de döda terroristerna Baader och Raspe hade kommit in i fängelset.

"Before entering the visiting area, lawyers had to empty their pockets and give their jackets to an employee for verification; they were body searched physically and with a metal detector. Prisoners were strip searched and inspected and given a new set of clothes both when entering and when leaving visits with lawyers. Further, due to the Kontaktsperre, the lawyers had been unable to see their clients after September 6."

3. Precis som med Estonia-massmordet gick myndigheter och mediia extremt snabbt ut med påståendet om vad som hade hänt, utan den minsta undersökningen. Kl. 07.41, 1977-10-18, öppnades den första fängelsecellen, där personalen hittade den skjutne Jan-Carl Raspe. Kl. 08.07 öppnas Baaders cell och kl. 08.30 fastställs hans död. Men DPA (tyska TT) gick redan kl. 08.53 ut med: "Baader och Ensslin har begått självmord!"

4. Tysklands dåvarande justitieminster Hans-Jochen Vogel uppgav senare 2002 i tysk TV att han fick ett samtal om händelsen från riksåklagaren Kurt Rebmann den 18 oktober 1977 redan mellan kl. 05.00 och 05.30.

5. Inga pistolskott hördes i fängelset trots sträng bevakning, vilket indikerar att ljuddämpare användes, som senare dock inte hittades i någon av cellerna.

6. Pistolavtrycken på Baaders och Raspes huvud motsvarar inte den formen mynningen av pistolerna hade som hittades i deras rum.

7. Hos Baader hittades väldigt svaga pistolrökspår vid högra handen. Hade han skjutit själv hade sådana rökspår varit mycket starkare. Dessutom var Baader vänsterhänt (samma misstag begick Kreugermördarna).

8. Hos Raspe hittades inga rökspår alls. Båda hade inte burit handskar.

9. Det hittades inga fingeravtryck på något av vapnen.

10. Även på deras huvud hittades inga rökspår som talar för ett nära påsatt skott enligt BKA-utredningen. Skottet kom i Baaders fall från ca. 30 till 40 cm distans.

11. I Baaders cell hittades blod- och vävnadsspår vid väggen, som fick nummereringen 6 för alla spår. Nr. 6 har sedan försvunnit spårlöst.

12. I Andreas Baaders cell hittdes tre kulor, men bara en som gick genom kroppen. Sköt den tränade pistolskytten fel två gånger? Naturligtvis inte. Dessutom hittades kulan som gick från nacken till pannan direkt bredvid kroppen, vilket är konstigt då den borde ha slungats längre ifrån honom.

källa, läget av underarmarna från Andreas Baader och annat förändrades av polisen i mörkläggningssyfte

13. Ställningen av Baaders lik hade ändrats. I början låg båda överarmar parallell till överkroppen med båda underarmarna vinklade uppåt mot huvudet., men sedan ändrades det.

14. Den 7 oktober 1977 skrev Baader en protest till fängelseledningen och klagade över den täta närvaron av tyska Säpo, Staatsschutz, på deras fängelseavdelning.

15. Lyckligtvis överlevde Irmgard Möller, som fick fyra knivstick nära runt hjärtat. Hon bekräftade att de inte hade planerat att begå självmord, att de inte ens kände till händelsen om det kapade och sedan befriade Lufthansaplanet i Mogadishu, som officiellt angavs som skäl för deras självmord. Hon förnekade också att de skulle haft tillgång till en hemlig kommunikationsanläggning. Detta bekräftas av teknikern Helge Lehman, som försökte konstruera en sådan anläggning med de bitar som fördes upp till bevis. Han misslyckades.

"On October 27, Irmgard Möller, the only survivor from the alleged group suicide attempt, issued a statement claiming that she had NOT attempted suicide. She said that the last thing she heard before going to sleep on the night in question was two muffled explosive sounds. She was not aware of anything until she awoke some hours later feeling intoxicated and disoriented and having difficulty concentrating. She further stated that the prisoners had no contact with one another except by shouting through the air vents in their cells or when going by each other’s cells on the way to or from the yard. Finally, she said the prisoners had absolutely no idea of developments in Mogadishu."

16. Det hittades inga fingeravtryck på kniven som Irmgard Möller skulle mördas med. Hon betonade också att RAF-fångarna under kontaktspärren hade börjat med en strejk för att signalera sin protest och livsvilja.

17. Snaran där Gudrun Ensslin hittades i gick sönder när den fick hennes fulla kroppsvikt, efter att man tog bort en liten stol där hennes ena ben vart placerad. Det genomfördes ingen histamintest, som kan se på halsvävnaden om Gudrun var död innan huvudet stoppades i snaran.

18. Det fanns flera vittnesmål om okända bilar från den tyska staten inne på fängelsegården under dödsnatten, där det fanns en hemlig brandstege rakt upp till 7 våningen som mynnade i en lönndörr, där RAF-terroristerna satt.

"The Commission observes:

“This indicates that – as citizens have been saying for some time – the functionaries of the BKA, the BND and the Secret Services have a constant, uncontrolled access to the cells.”(8)"

19. Många handlingar är fortfarande hemligstämplat efter 40 år, trots att en del släpptes efter 30 år 2007. De tyska myndigheterna hänvisar till rikets säkerhet ....

20. Under dödsnatten drogs bevakningen på 7. våningen bort och övervakningskamerorna slutade att fungera.

21. "As a macabre postscript to all of this, RAF prisoner Ingrid Schubert was found hanged in her cell in Munich-Stadelheim prison on November 11, 1977. On the Thursday before her death, she had assured her lawyer that she had no intention of committing suicide. As in the case of Meinhof and Ensslin, the autopsy did not indicate the usual signs of death by hanging."

22. Sedan flera år tillbaka var hela fängelsetrakten där RAF-terroristerna satt buggad. T.o.m. de rum där fångarna talade med sina advokater var buggade, enligt nödregeln i tysk rätt. Det har myndigheterna erkänt. Var finns då ljudbanden från denna buggning? Om nu terroristerna hade planerat kollektivt självmord, varför spelar man inte upp dessa ljudkällor?

 

Även Ulrike Meinhof begick inte självmord den 9 maj 1976 i Stammheims isolationscell. Officiellt angavs självmord genom hängning. Men det genomfördes här inte heller någon  histamintest. Den officiella obduktionen konstaterade, att Meinhofs ena fot fortfarande var kvar på stolen som hon skulle ha använt för självmord genom hängning. Foten hade lagts på stolen efter att kroppen redan hade stelnad. Det fastslogs också att ingen halskota hade utsatts för våld, vilket annars är typiskt för död genom hängning.

Två obduktioner visade att hennes genitalier var stark fyllda med blod, att hon hade skrubbsår på baken samt hårda klämmärken vid vaderna, vilket indikerar en våldtäkt strax före döden. Detta skulle kunna föra tanken till att Mossad låg bakom hennes mord, då de är världens vidrigaste mördargäng.

Det fanns inga avskedsbrev från RAF-terroristerna och alla hade varnat innan att de var rädda att bli mördad i fängelset och om de skulle hittas döda, så skulle det inte vara självmord utan mord. De hade ett stort kommunikations- och missionsbehov gentemot allmänheten. Då hade de naturligtvis lämnat avskedsbrev om de hade valt att begå självmord. Vilken fokus det hade blivit.

Strax före Ulrike Meinhofs död hade hon yrkat på nya bevis i domstolen, som skulle avslöja att den f.d. tyska regeringschefen Willy Brandt hade tät samarbete med CIA.

Hos Ulrike Meinhof finns dessutom tydliga tecken att hon var utsatt för mind control enligt den gamla metoden, som WTV redan tog upp 2011. Då uppstod ofta problemet, att teknologin tappade sin verkan efter att folk fyllde trettio. Det är inte uteslutet att de andra mördade Baader-Meinhof medlemmar också var utsatta för mind control. Gudrun Ensslin säger inför domstolen att hon torteras med hjärntvätt, Gehirnwäsche, ljudupptagningen kan höras i denna video. Detta är ett begrepp för mind control. Baaders, Ensslins och Raspes hjärnor fattas än idag. Samtliga  var strax över 30 eller litet till när de mördades. Var det för att stoppa problemet med den bristande mind controllen? Det är de statliga underrättelsetjänsterna som basar över mind control teknologin.

Och glöm inte:  All terrorism är statsterrorism!

 

Annat till ämnet mord på RAF-terrorister på WTV:

Ulrike Meinhof was Mind Controlled and Innocent;

USA vidrigaste skurkstaten, agent orange ställdes de aldrig till svars för; Censurerat på Google

 

Det hittades tyvärr bara tyska filmer.