Vad hände för 2000 år sedan? av Jan Erik Sigdell

Vad hände för 2 000 år sedan?

… eller litet mera. Då föddes Jesus – Kristus själv eller hans budbärare? Kristus fanns ju sedan skapelsens begynnelse men den kroppsliga Jesus först då. Det finns olika uppskattningar av födelsedatum (någon gång under vinterhalvåret och ett par år tidigare än vad som är allmänt antaget). Han lärde mänskligheten hur ett skapelserätt och bra samhälle fungerar i kärleksfull samverkan. Detta passade inte bra för de mäktiga och inflytelserika i samhället och motarbetades av dem – särskilt av Saulus. Den senare var epileptiker och upplevde i ett anfall en omvändelse – varifrån kom det? Kom detta från Kristus, eller hade där en mörk makt ett finger med i spelet? Som Paulus bedrev han sedan en ny taktik: Angrip ”fienden” inifrån (alltså den som för Saulus var ”fiende”). Han upprättade då en nedbantad kristendom som utelämnade en del av vad Jesus hade lärt och delvis hade en annorlunda inriktning (bl.a. en form av underkastelse).

De första kristna var obestridligen Jesu lärjungar. Sedan uppstod därifrån en växande rörelse som kom att bli kallad ”gnostiska kristna” – som egentligen betyder ”vetande kristna” (gnosis betyder ”kunskap”) – till förtret för dem som härskade i samhället. När en lång tid senare (fr.a. under konciliet i Nicaea 325) kejsar Konstantin ville ha en kyrka som ett effektivt verktyg för sin politik, passade honom Pauli ”kristendom light” bättre än ”gnostikernas” version, som han istället betecknade som irrlära och kätteri. De senares många skrifter förstördes med tiden, men 1945 upptäcktes ett helt bibliotek av dessa skrifter i Nag Hammadi i Egypten. Först nu kunde man verkligen jämföra de två formerna av kristendom: Den version som började med lärjungarna samt Pauli senare variant. Var det skapargudens vilja att skrifterna på detta vis skulle räddas undan förstörelsen? I varje fall knappast Satans, för det vore ju i så fall ett ”självmål”… Vatikanen tjänade ju redan hans intressen ganska bra. Han är naturligtvis mycket nöjd med att människorna inte vet för mycket, för då kan han desto bättre manipulera dem.

Till den redan befintliga Bibeln (nu kallad ”Gamla Testamentet”) kom som en aktualiserad del ”Nya Testamentet” som blev ett hopplock ur ett flertal skrifter om Jesus och hans verk, med stor sannolikhet även några gnostiska. Men sammanställningen var partisk för dem som gjorde den och icke ”politiskt korrekta” texter sorterades ut eller innehållet censurerades. Den härskande elitens intressen fick ju inte ifrågasättas.

Vem var Jesu andlige fader? Man säger att han var Guds son. Men vilken Gud menar man då? Jahveh? Jesus sade själv i Joh 8:31-47 (Svenska Bibeln 1917):

31 Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: ”Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;

32 Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.”

33 De svarade honom: ”Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: ‘I skolen bliva fria’?”

34 Jesus svarade dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.

35 Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid.

36 Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria.

37 Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder.

38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I haven hört av eder fader.”

39 De svarade och sade till honom: ”Vår fader är ju Abraham.” Jesus svarade till dem: ”Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar.

40 Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham.

41 Nej, I gören eder faders gärningar.” De sade till honom: ”Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.”

42 Jesus svarade dem: ”Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig.

43 Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke ’stån ut med’ att höra på mitt ord.

44 I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.

45 Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning.

46 Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke?

47 Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill.”

48 Judarna svarade och sade till honom: ”Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?”

49 Jesus svarade: ”Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig.

50 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.

51 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.”

52 Judarna sade till honom: ”Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: ’Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.’

53 Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?”

54 Jesus svarade: ”Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud.

55 Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord.

56 Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.”

57 Då sade judarna till honom: ”Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!”

58 Jesus sade till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.”

59 Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

Vem talade Jesus om när han sade: ”I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen I göra. Han har varit en mandråpare [mördare] från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” Och vem är det då som Jesus själv kallar ”fader”? De som han talade till kallade Abraham för sin fader. Han var helt säkert inte en djävul. Men både Abraham och de tilltalade betraktade Jahveh som sin gud och andlige fader. Jesus säger att han utgick från Gud, men uppenbarligen inte deras gud, som han ju betecknar som en mördare och lögnare. Hur kan denna konflikt klaras upp? Uppenbarligen talas det här om två gudar och det är också uppenbart, att Jesu fader är en högre Gud än deras. Men vem är då deras gud? Många vill tolka detta bibelställe så, att den guden skulle vara Mammon, eftersom de tilltalade tydligen var affärsinriktade och till och med ville driva handel i templet. Dock tyder detta ställe i texten på att det var Jahveh som här betecknades om lögnare och rentav mördare, medan Jesu Gud är skaparen: El Eljon = ”den högste Guden”, högre än Jahveh.

I 5Mos 6:4-25 förklarar sig HERREN vara Israels Gud, varvid han i den hebreiska texten upprepat betecknas som Jahveh Elohim (med grammatikaliskt något varierande former av ordet ”Elohim”) vilket ordagrant betyder ”Jahveh er Elohim” men översätts med ”HERREN din Gud”. Elohim är pluralis av El eller Eloah = gud och betyder alltså ”gudar”, således i detta sammanhang ”Jahveh är den av gudarna som är er (Israels) Gud.”

I 5Mos 7:1-26 sänder Jahveh Israels män ut till ett folkmord på sju folk i regionen:

1 När HERREN, din Gud låter dig komma in i det land dit du nu går, för att taga i besittning, och när han för dig förjagar stora folk hetiterna, girgaséerna, amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna, sju folk, större och mäktigare än du,

2 när HERREN, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd. …

9 Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den rätte Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill tusende led, när man älskar honom och håller hans bud,

10 men som utan förskoning vedergäller och förgör dem som hata honom. Han dröjer icke, när det gäller dem som hata honom; utan förskoning vedergäller han dem. …

21 Du må icke förskräckas för dem, ty HERREN, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud.

22 Och HERREN, din Gud, skall förjaga dessa hedningar för dig, men blott småningom. Du skall icke med hast få förgöra dem, på det att vilddjuren icke må föröka sig till din skada.

23 HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem, till dess att de förgöras.

24 Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har förgjort dem.

Ingen skulle skonas i detta folkmordskrig, varken barn, gamlingar eller kvinnor – med undantag av ett stort antal jungfrur som man tog som krigsbyte. Till hushållstjänst (pigor)? Det behövs här en bra portion naivitet till att avvisa vad som ligger nära till hands: För sexuella ”tjänster”… Barn slaktades gladeligen, till och med de ofödda: ”Samarien skall lida vad det har förskyllt genom sin gensträvighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla för svärd, deras späda barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista” (Hosea 13:16). Man skulle alltså rentav sprätta upp buken på de havande för en ”gudomlig abort”… ”Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.” (Psalm 137:9).

Det senare kan naturligtvis inte bara bortviftas med en förklaring om att allt detta skulle vara Guds straff för syndigt leverne och brott mot Guds lagar hos de folk som på detta sätt utrotades, för hur skulle de oskyldiga barnen (till och med de ofödda!) kunna vara i skuld härvid? Här rör det sig uppenbarligen om ett massivt ”overkill” i hatfylld vedergällning.

Guds ord? Säkert. Men texterna har naturligtvis under dessa långa historiska förlopp gått igenom en stor skara människors händer, varvid varierande politiska intressen har haft gott om tillfällen att ”tillrättalägga” texternas innehåll efter deras egna åsikter och tolkningar. Detta visar sig i några olika diskrepanser där Bibelställen inte passar ihop utan ibland är motsägelsefulla och saknar klara logiska sammanhang. Detta gäller särskilt vid översättningar, där man gärna väljer en tolkning enligt hur jordiska överhögheter (fr.a. kyrkan) anser att det skall förstås, men där originaltexten vid ordagrann översättning inte sällan ger ett annorlunda intryck.

Jag vill nu avsluta detta analytiska studium med ett citat ur den gnostiska texten Sanningens Evangelium eller Evangelium Veritatis):

”… okunnigheten om Fadern framkallade oro och skräck, och oron förtätades som en dimma så att ingen kunde se, därför blev Villfarelsen mäktig, bearbetade sin materia, men förgäves eftersom den inte kände sanningen. Materien tog form, eftersom Villfarelsen, med all skönhet den var mäktig, skapade en ersättning för sanningen.

Glädjebudet om den som de sökte efter uppenbarade kunskapen för de fullkomliga genom Faderns barmhärtighet: Det dolda mysteriet, Jesus Kristus. Genom glädjebudet upplyste Jesus dem som på grund av glömskan var i mörkret. Han upplyste dem och gav dem en väg, och den vägen är sanningen som han lärde dem. Därför blev Villfarelsen ursinnig på honom. Den förföljde honom, men nedslogs och besegrades av honom, för när de spikade upp honom på ett trä blev han en frukt med kunskap om Fadern.”

Vad menas här med ”Villfarelsen”? Det är faktiskt Jahveh, som i den gnostiska kristendomen betraktades som ett misstag i skapelsen. Men inte gjorde väl skaparguden ett misstag? Det fanns en mening också i detta. I skapelsens högsta instans uppstod två mycket starka änglamakter: Kristus och Satanael. Kristus företräder en ”horisontell hierarki” i skapelsen i vilken alla skulle i princip vara likvärdiga i kärlek. Satanel företräder en ”vertikal hierarki” där makt skulle utövas ovanifrån, liksom från toppen av en pyramid, genom skiktvis underordnade nivåer ned till ett ovetande och helt maktlöst bottenskikt (som t.ex. i frimureriet och många andra former av världslig maktutövning). Satanael ville därmed ställa sig själv i toppen och ansåg sig vara mera än skaparen själv. Därför kastade skaparen ut honom ur skapelsens ljus, varvid han blev Satan (utan -el som betecknar ”gudomlig”). Han blev då omskapad som Jaldabaoth som lämnade skapelsens ljusvärld och tog tillflykt i ett mörkare område i existensen, där han kallade sig Jahveh. Detta var Jesus naturligtvis mycket medveten om.

Återigen ser vi en världsbild med två gudar: Skaparguden (El Eljon) och en som tog tillflykt i ett område utanför skapelsens ursprungliga ljusregion som han hade måst lämna. I det området ville han vara den ende guden (Jahveh) och man skulle där inte veta att det finns en Högre Gud. Ett stort antal själar följde honom till ”skumraskregionen” (”fallna änglar”) och blev människor, men Jahveh gjorde också egna skapelser. Då måste vi nog fråga oss vilken guds ord det är som vi har i vår Bibel? Kanske en blandning av bådas?

Man må också fråga sig vad som händer med våra själar när vi – som är här i ”skumrasket” – lämnar våra fysiska kroppar. Antagligen måste en del tills vidare stanna här eftersom de inte vet bättre eller ännu inte får gå vidare. Andra, som har nått en tillräcklig andlig mognad eller kanske börjar minnas varifrån de ursprungligen kom, får gå vidare ”hem”.

Det är ju klart att även gnostiska texter och källor behöver betraktas och utvärderas med urskiljning. Genom de tidigare århundradenas förlopp uppstod även här olika inriktningar och vissa avvikelser, viket dock inte berättigar till att generellt förkasta hela denna kristendom, som faktiskt har sitt ursprung i den inre kretsen kring Jesus. En av de främsta experterna i den kristna gnosticismen torde ha varit den spanske teologen Antonio Orbe (1917-2003) som skrev det betydelsefulla verket Cristología Gnóstica i två band (tyvärr tycks ingen översättning av den spanska texten föreligga).

Är då detta en bibelkritik? Väl snarare en kritik av hur dess texter i allmänhet tolkas och subjektivt förstås för att anpassa dem till en egen (ofta föregiven) världsbild.

Jan Erik Sigdell, Slovenien, 28/12 2020.